Author Archives: mia bergenheim

Näckens fiolspel; en lätt vibration över tusentals snäckskal i turkosblått och rosa Ur stämmornas djup, ur tider som svunnit, ur sagor som gråtits; vildgräsets vajande, väl dold i vassen vågornas eggande, samstämda sång vill Tors framfart med åskan, vill himlavalvs … Fortsätt läsa →

vid kajer och pirer; längtar i kroppen, minnen från fjärran, från urmindes tider, historier berättelser, kärlek och lekar, farliga hemliga; månar i fjärran och himlar med stjärnor, tusen och strålar och tusen nätter sängkammarögon; mörkt lockande farliga; jag lyssnar på … Fortsätt läsa →

Anamma, vad coola vi var på den tiden det begav sig. Inte för att man sa ”coola” på den tiden, och inte för att vi kände oss speciellt trendiga utan för att vi var där, mitt i det pulserande, mitt … Fortsätt läsa →

så ljusblått ligger vattnet, så omslutande, tryggt omfamnande, så starkt i sin ombonade insjötrygghet. Så vita de där björkarna, så skirt gröna deras blad. Så starka växer granarna, de på andra sidan, så lite vill jag någonting av detta: Så … Fortsätt läsa →

PRINSESSAN II Men prinsessan, hon dansade i sin rosa klänning virvlade hon runt bland kastruller och matos över det dammiga golvet som blev en balsal, allraminst (repris)

Tösen har börjat på ridskola. Idag följde jag med lektion nummer 4 av 6. På ettan lärde de ivriga barnen sig rykta, sadla och tränsa, ja och kratsa hovar, förstås. Alla var ridklädda och förväntansfulla. Ingen sa något om att … Fortsätt läsa →

Ett underbart solsken strålade över Helsingfors idag. Det hade regnat tidigare och på gatorna och trottoarerna blänkte vattenpussarna svarta. De reflekterade det vi inte såg och då cykelhjulet precis var på väg att nudda vattenytorna hann jag se en glimt … Fortsätt läsa →

Kinderna rödglödande, ögonbrynen uttrycksfullt snirklade, näsvingarna darrande, munnen hopknipen i hallonform Nacken; en knyck, Hakan; snett upp Händerna gestikulerar en dans: Håret svänger i solfjäderform, de tunna benen; jeans, fötterna stampar, tradam! Dörren; krasch BANG! Ekot; vibrerande Sedan tystnaden Tårarna … Fortsätt läsa →

I mitt liv finns en liten tös på nio år. Hon är söt som en docka och har en vilja som kan försätta berg. Hon är absolut inte obstinat eller så men hon har starka idéer och väl uttänkta funderingar. … Fortsätt läsa →

Den lilla prinsessan lade huvudet på kudden Somnade lycklig i vetskapen; I morgon skulle bli en lika bra dag (repris)