Författararkiv: mia bergenheim

För tanten coronatiden ären anledning till kärt besvär,hon har fixat sånt hon velat,kanske gammalmodigt och förlegat; hon har torkat äppelbitar,sparat snörstumpar och plitar,ransonerat, återanvänt och doserat,andra till sparsamhet inspirerat hon har samlat burkar, flaskor, glas,jobbat systematiskt fas för fas,kokat citrusmarmelad,saftat … Fortsätt läsa →

  Att ha barnbarn är alldeles ljuvligt, nästan osannolikt, de bara finns som små rosenknoppar eller lingon eller så. Små, söta, rödkindade, fiffiga, roliga, arga, glada, hur än, men alltid alldeles utöver. Jag bor inte med mina barnbarn, inte ens … Fortsätt läsa →

vi är alldeles för sent ute men det stör inte oss för vi faller som furor och förälskar oss och gör allt sådant som får folk att rodna av bara tanken men vi drivs av vår kärlek eller lust om … Fortsätt läsa →

  (ska hållas gömd, stången, tyglad; Tämjd) I stället ska ängar prunka, hav gunga, somrar levas; livet njutas Vi ska förälska oss, simma i tusen sjöar, speglas i varandras vackraste, måla de lättaste tonerna i oändliga sånger, i famntag och … Fortsätt läsa →

Ursprungligen publicerad på paintaword:
Albert Gleizez: L’homme au Balcon (många önskar i natten, många som aldrig blev vi, många hoppas bli värmda, mången blev aldrig fri)     *********’     Mörkerstämning; ljusa lågor, ypperlig  för kärlekskranka amatörälskare, älskarinnor; själar…

slumrande, blåflytande lummig; målar fram tider, lusta och minnet flyter vid randen, existensen; ur havet, ur urberget, klippan och solen; urmodern stark, skälvande het, min kärlek; min eld men spegelbilden glider, svartnar i kanten, månskäran doppas; silverskimrar, nynnas, viskas för … Fortsätt läsa →

billigt rödtjut, café au lait, öppna debatter med intellektuella intentioner; konstnärliga ambitioner hippie-influerade kärleksförklaringar (make love not war); som vi älskade kärleken! Den vi trodde på, uppfann, diskuterade, återskapade filosofin, förstod och lyssnade inåt i daller av kommande, klädde oss … Fortsätt läsa →

Uti min åder sticker jag en spruta. En handling som ej längre är spontan; jag gör det på rutin, av slentrian. Och riskerna de vill jag blott förskjuta. Hos langaren jag aldrig lyckats pruta. Vem ger rabatter till en narkoman? … Fortsätt läsa →

  havets nynnande sång och jag sjunger med, men inte i huvudet, i kroppen sjunger jag och bakom alltsammans målas jag brännhet av solen, smeks – och som jag dansar, dansas! Över ängarna, genom lundarna, mot vidderna, sanden dyningsdån i … Fortsätt läsa →

Himlens vrede; eldstungor och vrål Dånet fyller mörkret klart lysande nu alltför farligt Havet piskar fradgande vågor obarmhärtiga mot stenbumlingarna, stranden Bara vatten överallt, och hela tiden himlens raseri Pojken och båten långt ute i vågorna En åra vänds vattnet … Fortsätt läsa →