Coronatant

För tanten coronatiden är
en anledning till kärt besvär,
hon har fixat sånt hon velat,
kanske gammalmodigt och förlegat;

hon har torkat äppelbitar,
sparat snörstumpar och plitar,
ransonerat, återanvänt och doserat,
andra till sparsamhet inspirerat

hon har samlat burkar, flaskor, glas,
jobbat systematiskt fas för fas,
kokat citrusmarmelad,
saftat röda vinbärs goda spad

torkat svamp och ingefära,
sånt kan behövas till de kära
vännerna och gästerna som
en dag ska trakteras med mörk rom

I sparmanstiden har hon levt sig in,
dock stärkt sig med en droppe gin
till fester på distans
med herrar från varstans

trendigt munskyddssnygg sig klätt,
känt sig snygg och trygg och nätt,
via datamaskinsapparaten
har hon levt sig in i praten

Hon har haft så roligt så,
sällan känt sig bättre må,
inte haft tråkigt en sekund,
känt sig glad och fryntligt sund

Hon har festat loss från klockan åtta,
sovit ett par timmar, någon måtta,
knäppt i gång sin ipad sedan,
loggat in och suckat; redan

lyssnat på en podd eller en bok,
tiden är faktiskt inte klok,
i världsavstannelsen har tanten gjort
mycket sådant hon långt tidigare bort

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

F och E i Nästannäralandet

 

Att ha barnbarn är alldeles ljuvligt, nästan osannolikt, de bara finns som små rosenknoppar eller lingon eller så. Små, söta, rödkindade, fiffiga, roliga, arga, glada, hur än, men alltid alldeles utöver.

Jag bor inte med mina barnbarn, inte ens nära. I ett helt annat land bor gullungarna, inte i Långbortistan men ändå. Snabbaste färdsätt ger mig en resetid på några timmar med tåg, flyg och tåg igen.

Ändå gläds jag ända in i hjärtedjupet för de har det så mysigt där i Nästannäralandet. Familjen bor i en by som är som en pittoresk småstad. Där finns liv och rörelse, affärer, dagis, skola, restauranger, hotell, badinrättning och mer därtill. Kanaler glider igenom det bördiga landskapet och färgerna är intensiva, djupaste gräsgrönt, mörk mull, gula och röda tegelhus, stängsel i ljust trä. Fläckiga kor, bruna och gråa hästar, guldgul majs. Trakten är gammal och stämningen fin. Människor har tid, de ler, pratar, stannar upp, frågar hur man har det.

I allt det vackra bor mina barnbarn i ett högsmalt och relativt nybyggt hus i tre våningar. Området är barnvänligt med små lekparker här och där. Familjen har två hundar och barnbarnen är så snälla mot dem. Djur hör till familjen. I ett stall finns hästar som föräldrarna tar hand om, rider, tränar och sköter. Barnbarnen älskar att vara med och hjälpa till så gott de kan. Ofta beger man sig iväg på ridtävlingar. Barnbarnen har små matsäckar och smoothies med sugrör. De trivs, hälsar glatt på folk och djur. Pappa rider, mamma hjälper på framridningen och barnbarnen växer upp i en trygg värld där alla verkar känna varandra.

Då och då reser jag till dem. Inte så ofta, men ofta nog i tankarna. Ibland känns det som att barnen gör liknande tankeresor för det är som tiden har stannat då jag kliver in genom den trevligt inbjudande ytterdörren. Barnbarnet F ropar ”fami!” och kastar sig i min famn. Barnbarnet E kikar under lugg och ler lite blygt. Det tar en stund men sen kliver hon på i sina skor (kan vara vilka som helst och tillhöra vem som helst, favoriterna är ändå hennes egna röda och blanka gummistövlar) och hojtar ”fami!” precis som sin bror.

Ibland kommer de åkande till sitt gamla hemland. Bråttom har de då, så många släktingar ska träffas, så mycket ska hinnas med. Då känns det bra att vara fami på ett sätt som känns som att vi faktiskt känner varandra. Vi tar vara på tiden vi har och i hjärtat har vi alltid varandra. Ingen blygsel då ungarna kommer på besök, i stället hela charmregistret och famihjärtat svämmar alltid över i glädjedroppande tårar.

Jag längtar till sommaren. Då ska vi bege oss på skattjakter efter kottar och stenar som kan målas med fingerfärg och på promenader längs skogsstigar där solens strålar genom lövverken blir underbara inramningar för sagor och rim om feer, alver och troll. Regniga dagar ska vi dansa, precis som vi dansade med barnbarnens pappa och hans syster. Eller också ska vi baka – kanske i sand, kanske i lera.

Åååå, att vara farmor på distans är fint. Jag hinner längta och planera, samtidigt som jag känner lintottarnas närvaro, kollar bilder på dem, hör deras röster. De växer så det knakar och i deras nya land blir man ”stor” redan då man är liten. Man får en snygg frisyr, klär sig i jeans eller klänning, kan allt möjligt och tar för sig av världen.

Barn är underbara och barnbarn den extra pricken på i-et eller smöret på grädden i moset. Livet blir ett kanelbulledoftande och kälkbackshäftigt äventyr, ett där stjärnhimlar sprakar, sommarmoln smeker och upphittade snäckskal är skatter man minns långt upp i farmorsåldern. Du milda Matilda så roligt det är, det här farmorskapet! ❤

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

kysser varandra med öppna själar; gammelgäddan i vassen

4.0.1

Marc Chagall – Le poisson volant

vi är alldeles för sent ute men det
stör inte oss för vi
faller som furor och
förälskar oss och gör allt sådant som

får folk att rodna av
bara tanken men vi drivs av vår
kärlek eller lust om man så föredrar
och vi målar varandra

så vackra och det är alltid solnedgång, rosa och
alla moln finns bara för
spänningen och dramatiken och vi dansar
och

kysser varandra med öppna själar och vi vill
mera och alltid och vi kommer så bra
överens och annars och
hela jag lika

vidöppen som min åtrå och du
dansar ut mig på okända
vatten och vågorna gungar oss men
då vet vi inget om

faran som lurar lik gammelgäddan i vassen för
i kärleken målas skuggorna ljusa och
jag ska aldrig någonsin
förbittras

men du är inte ensam och om din
dotter
värnar du och det är klart, som
hon

behöver dig kan det ju inte vara annorlunda och
jag känner hur klänningen ändrar
struktur och jag blir
sådär stillsam

och sedan kan man ju undra men jag ska
aldrig aldrig, jag ska inte förnedra mig, inte
låtsas om för i slutet segrar det goda,

ska det vara och jag ser dina ögon
glänsa, hör din röst kuttra och jag vet
att en gång gällde det
mig

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Saknaden

dufy cirkus raoul-dufy-le-cirque.-chevaux-en-piste

Raoul Dufy – Le Cirque. Chevaux en piste 1931

 

(ska hållas gömd, stången, tyglad;
Tämjd)

I stället ska ängar
prunka, hav gunga, somrar
levas; livet
njutas

Vi
ska förälska oss, simma
i tusen sjöar, speglas i varandras
vackraste, måla de lättaste
tonerna i oändliga
sånger, i famntag och

trampen från de arga
fötterna, de livsfarliga
minnena, de krigshärjade
själsområdena; dem

ska vi måla om, dekorera,
de ska få vidd, lyster och
karaktär, de ska
omvandlas, bli
forntida skatter, rubinröda
minnen,
förgyllda,

de ska;

(uppträda, som på
cirkus; galoppera med
guldglänsande
plymer vajande
längs
inspända nackar)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Amatörälskare, älskarinnor; själar på jakt

paintaword

Albert_Gleizes,_l'Homme_au_Balcon,_1912,_oil_on_canvas,_195.6_x_114.9_cm,_Philadelphia_Museum_of_Art (1) Albert Gleizez: L’homme au Balcon

(många önskar i natten, många
som aldrig blev vi,
många hoppas bli värmda,
mången blev aldrig fri)
 
 
*********’
 
 
Mörkerstämning; ljusa
lågor, ypperlig 
för kärlekskranka
amatörälskare, älskarinnor;
själar på jakt
 
och ja, ”livet är underbart
då underlivet är
bart”, vi har
levt, trott och avgudat
 
men vilsna själar vandrar
fortfarande; i mysvrån
är det glest och
 
nordanvinden välter hopp, snö
vittras mot vattnet, blänket, båtar
simmar ännu i det nästanfrusna;
 
vid klubben om hörnet står
människor, köar frusna i
tystnad för värme,
 
dans munmotmun, köar,
i förhoppning om kärlekshetta
(eller ens avdankad
herdestund)

Visa originalinlägg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

månskäran doppas; silverskimrar

Erics bild vie

slumrande, blåflytande
lummig; målar fram tider,
lusta och minnet

flyter vid
randen,
existensen;

ur havet, ur urberget, klippan och
solen; urmodern
stark, skälvande het, min
kärlek; min eld men

spegelbilden glider, svartnar
i kanten, månskäran doppas;
silverskimrar, nynnas,
viskas för evigt, viskas
i vass

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Billigt rödtjut (make love not war)

Erics bild table

Drawing by Eric Leraillez 

billigt rödtjut, café au lait, öppna
debatter med intellektuella
intentioner; konstnärliga
ambitioner

hippie-influerade kärleksförklaringar
(make love not war); som
vi älskade kärleken! Den
vi trodde på, uppfann, diskuterade,

återskapade filosofin, förstod
och lyssnade inåt i
daller av kommande, klädde
oss vackra i bomberjackor,

skiraste spets, målade kajal
runt ögonen, styltade på
höga klackar, var lagom
blasé

men fan så kom ju livet
ikapp oss och vi blev mammor
och medborgare, skaffade
våra symboliska

radhus med tvättmaskiner,
torktumlare och Volvon utanför
garaget – ja, en del blev ju pappor,
förstås

och det blev löjligfester, bjudningar
lagomintressanta karriärer, väl
avvägda sammankomster, skryt
i glasen

vi ökade i omfång och
våra barn skrek sig fördärvade men
själva skrek vi inte alls, vi
umgicks belevat och log

med breda tandblänk tills
vi storknade i tandcreme och
Tom i trean kastade sig
under tåget

men Marina i femman kunde
skylla sig själv, som
hon bjöd ut sig; vad
trodde hon och Peter

på andra sidan blev polis och
förrädare men Christa i
lyxvillan blev bankir och Torben
poet

och vad som fick Inger och Mats
att bryta sig ut (konvertera!) är
något som ingen av oss
egentligen vet

#miaskriver #poesiåprosa #artbyericleraillez

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

SKAMFLÄCKEN – SONETT av Andreas Judas Ekholm

Pissarro, Camille, 1830-1903; The Boulevard Montmartre at Night

Pissarro, Camille; The Boulevard Montmartre at Night

Uti min åder sticker jag en spruta.
En handling som ej längre är spontan;
jag gör det på rutin, av slentrian.
Och riskerna de vill jag blott förskjuta.

Hos langaren jag aldrig lyckats pruta.
Vem ger rabatter till en narkoman?
Men trots mitt bakslag jag tänkt ut en plan
hur jag för mina pengar får valuta:

Med dubbel dos kanylen min jag fyller.
Jag slipper se på hycklarnas parad,
ty drogerna min verklighet förgyller

där jag nu krälar runt i Stockholms stad.
Jag blir en skymf för falskhetens idyller
när döden tar mitt liv vid Rosenbad.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

vågens indigoskimrande lust

sea

 

havets
nynnande sång och
jag

sjunger med, men inte
i huvudet, i kroppen
sjunger jag och

bakom alltsammans
målas jag brännhet av
solen, smeks –

och som jag dansar, dansas!
Över ängarna, genom lundarna, mot
vidderna, sanden

dyningsdån i min sång, min
längtan;
springer barfota över, mot,
till, som du, vi
möts precis innan

vågens indigoskimrande
lust

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Pojken och båten

Reed

Himlens vrede;
eldstungor och vrål
Dånet fyller
mörkret
klart lysande nu
alltför farligt

Havet piskar
fradgande vågor obarmhärtiga
mot stenbumlingarna, stranden
Bara vatten överallt, och
hela tiden himlens raseri

Pojken och båten
långt ute i vågorna
En åra vänds
vattnet svart och
båten tung, ovig

Längre borta (långt dit ännu)
land, ett större mörker
Himlen
eldröd, randig, flammig

ett svagt sken, milt
Bortom väntar flickan,
mjuk och smeksam,
len

och

vid stranden viskar
vassen, viskar
viskar, sover sen

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar