SKAMFLÄCKEN – SONETT av Andreas Judas Ekholm

Pissarro, Camille, 1830-1903; The Boulevard Montmartre at Night

Pissarro, Camille; The Boulevard Montmartre at Night

Uti min åder sticker jag en spruta.
En handling som ej längre är spontan;
jag gör det på rutin, av slentrian.
Och riskerna de vill jag blott förskjuta.

Hos langaren jag aldrig lyckats pruta.
Vem ger rabatter till en narkoman?
Men trots mitt bakslag jag tänkt ut en plan
hur jag för mina pengar får valuta:

Med dubbel dos kanylen min jag fyller.
Jag slipper se på hycklarnas parad,
ty drogerna min verklighet förgyller

där jag nu krälar runt i Stockholms stad.
Jag blir en skymf för falskhetens idyller
när döden tar mitt liv vid Rosenbad.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

vågens indigoskimrande lust

sea

 

havets
nynnande sång och
jag

sjunger med, men inte
i huvudet, i kroppen
sjunger jag och

bakom alltsammans
målas jag brännhet av
solen, smeks –

och som jag dansar, dansas!
Över ängarna, genom lundarna, mot
vidderna, sanden

dyningsdån i min sång, min
längtan;
springer barfota över, mot,
till, som du, vi
möts precis innan

vågens indigoskimrande
lust

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Pojken och båten

Reed

Himlens vrede;
eldstungor och vrål
Dånet fyller
mörkret
klart lysande nu
alltför farligt

Havet piskar
fradgande vågor obarmhärtiga
mot stenbumlingarna, stranden
Bara vatten överallt, och
hela tiden himlens raseri

Pojken och båten
långt ute i vågorna
En åra vänds
vattnet svart och
båten tung, ovig

Längre borta (långt dit ännu)
land, ett större mörker
Himlen
eldröd, randig, flammig

ett svagt sken, milt
Bortom väntar flickan,
mjuk och smeksam,
len

och

vid stranden viskar
vassen, viskar
viskar, sover sen

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tänä yönä

Kalevi Liski punainen

Kalevi Liski

Tänä yönä, tässä yössä, niin
kevyessä, valoisassa; tässä
silkinpehmeässä
järvessä
vaaleanvihreiden koivujen
alla, kesäisessä huminassa

olen muualla,
muuttanut, muuttunut, olen
sieluni kutsu, kuumuudessa,
punaisenhehkuvassa

(sykkeesi, ihosi, tuoksusi;
sinä
tanssit, tanssitat, minä
janoan, juon)

tänä yönä, tässä yössä, niin
tummassa, kosteassa,
valtavassa aallokossa, viidakossa
tänä yönä
rakastun

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

jag andas mot din hud

tides vågor
varmfuktigtklibbig, nästansvart
viker natten ut sig över
månens ljusa
glans
 
bortom 
havets vågor, djupvioletta
blåmjuka;
oändliga
 
går raktigenom; gungar,
lockar, drar, ”en sjöman älskar”
och jag sugs in i
virvlarna
 
nattens svaga skogsdoft;
forneldarna
rödheta, glödande,
jag med dem och
 
havet bara
svallar, vågorna är mina,
dina, våra och
vi är i Casablanca,
 
någonstans i Afrika,
ljuden är i oss, i, eller med –
hettan; min hud knottrar
som under öknens
 
stjärnkyla men den enda som
faller är jag och jag
andas mot din hud, din
hals
 
så vandrar skeppen – de
tysta karavanerna, de
mäktiga – vidare, de som
bultar i alla
 
hägringar, viskningar, nätter, i
drömmar; i strålars
och droppars gemensamma
färd
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Något otäckt, en gång fint

IHT gula huset kvadrat

Huset hade varit fint en gång. Ganska litet, ljust och vackert. Med åren smög sig något otäckt in i väggar och tak. Den gamla gumlukten anades först i golvplankor och tapeter men blev alltmer påtaglig med tiden som gick.
Kanhända var det mors sinnesstämning som spökade.

***

I källaren hade mormor fyllt på med potatis, morötter, äpplen och syltburkar. Dit ville jag inte gå.
En eftermiddag hände något speciellt.
Vi fick besök av en viss XX.

#ihundarnastimma #sommarläsning #psykologiskthriller #esbo #vibergförlag 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lilafärgade skuggor

”Det var någonting med huvudet. Magdalena hade för sig att hon hade läst om det, att galenskapen blev djurisk. Så där som med Marcus. Det var alltid hästarna, inget annat. Det var hästarna han ville ha, inte henne.

Han ville faktiskt inte ha henne sexuellt efter barnet.

***

Hemma sköljde hon ner en Valium med en rejäl whiskygrogg. Sedan funderade hon en stund framför den släckta brasan. Det lät som orgelspel från vinden och luktade konstigt från källaren. Hon hällde upp en whisky till. Ute var himlen blå och den kvarvarande snön fick lilafärgade skuggor.”

#ihundarnastimma #roman #innanmetoo #spänningochpsykologi

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar