ett jeansklätt ben, en högklackad fot

Café_de_la_paix Constant_Korovine_

Painting Constant Korovine – Café de la paix

Kaféet är som det
brukar; proppfullt och
kattmjukt
glider jag ner i stolen (den
du diskret snodde framför
en högbröstad kvinna i
rött)
 
diskussionen handlar om politik, om
rasism, immigration, folk
är inte kloka, i sin
rädsla;
stänger av sin
medmänsklighet, resonerar, argumenterar,
 
sippar på det kalla, ljusgula
vinet, bubblorna är
eleganta, leendet
djuplila; doften
förförisk
 
några meter borta
darrar en hand; skramlar mynt, en
pappmugg, några meter borta
finns inget kattmjukt, inga
rödtoner, men
 
bland de dyrbara kreationerna,
juvelerna, mitt ibland karriärerna och
de ärvda förmögenheterna
sträcker jag ut ett
jeansklätt ben, en högklackad fot, mitt
i vimlet blir allting så förtvivlat
onödigt; så fullständigt
ihåligt; alldeles
tomt
Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

där det kärleksmjuka bor

dragon garland-dragon-shape-nature
som av en piskande
odjursstjärt
klyvs den alltför
tjocka luften,
pilarna
 
(doftande
snittblommor i höga
vaser, ytor
blankpolerade och)
 
riktas mot men
jag är redan härdad och
fulorden stinker, slemrinner
kletiga, krälar i
själen,
klöser, river,
 
(höga ljus i
silverkandelabrar, lågornas
skuggor som
älvor)
 
gömmer mig
försiktigt i
det ljusa – i platsen
där
det kärleksmjuka
bor
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

din hand mot min själ

africa sunset-3750152_960_720

och du talar
men alldeles ordlöst
om ruskan, om
pustan, om vidderna, om slätterna

(i mig dunkar färgernas
hetta som
dallertoner under
blåmålad azurhimmel,
nattsvart rödmåne och
viskande savanner

dansar fritt som
regnskogen, din hand mot min själ,
min rygg, min andning, i
blommornas tusenprakt, i havens
oändliga sång)

senare finns
rimfrostmönstren, de som
mjukvibrerar, leker,
gäckar, lockar, sprakar i
stjärnglans, i
norrskensspel

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Puss&kram

paint första försök

En lek, ett första försök. Programmet heter Paint och jag känner mig glad 🙂

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

droppar, iskristallklara

dagg rosa blomma

Glansfyllda
droppar, som
pärlor, jag
dricker daggen, den
iskristallklara

(över himlen ett stråk, en
annan vind, en
tid, en
hetta och)

i eldsmålande
sprakvirvlar
rödglödda gnistor;
skummande, tornande
färgspraksdans

(ja, sedan efteråt
en vinter;
dvala
min nakna själ
alldeles
dunluddsmjuk)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En ny, möjlig iver

flowerfield spring

Telefonens melodi gör mig glad. Hon som ringer är en viktig vän sedan många år. För länge sedan träffades vi mitt i mängder av svårigheter och samtidigt under synnerligen kreativa förhållanden. Det råkade vara höst också då. Vi pratade om sinnliga dimensioner och mötte varandras livsbejakande känslospektra. Vi dök i det okända och räddes ingenting. Trots att jag befann mig djupt nere i ett helvetiskt och personligt avgrundshål kom vi att glöda, spraka och skratta.

Det är nog det livsbejakande nyfikna som förenar oss. Alltid är livet inte en dans på rosor men mitt i eländet är det befriande att bara få ge utlopp för känslorna som kommer som de är. Frisläppt gråt blandas med leenden, oändliga varianter av upprymdhet, ilska, sorg, glädje, kärlek, förälskelse, besvikelse och mycket mera. Allt finns i oss människor, paletten är gränslös. Då livet visar sig från en annan köl och solen sänder sina glittrande strålar in i själslandskapet är det underbart att landa i entusiasmen.

Vi vill gärna dela den glädjen, eller förmågan. Det finns alltid en ny dag, en ny stund, ett nytt hopp, en ny, möjlig iver. Det glittrar också i de mörkaste utkanterna, det ljusa finns att förnimma även i de dunklaste vrårna.

Hon ringer och vi pratar ihop oss. Under färgsprakande träd med frosten nypande i kinderna dansar vi igenom prasslande löv och känner att det liksom är dags. Vi smider planer. Vi diskuterar och gestikulerar med var sin telefon tryckt mot var sitt öra. Skrattet klingar i den höga luften och om det börjar regna låter vi färgerna flyta som akvarellmålningar över våra inre landskap.

Vi kommer till en insikt: Vi är på gång. Vi ska ta våra kunskaper, vetskaper, förmågor och metoder och dela med oss av det som får luddiga drömmar att klarna till chanser och svårigheter att verka som språngbrädor. Skratt är inte det samma som lycka men grönska kan spira i det nattsvartsdystra. Vi vill dela glädjefrön och hopptussar. Med hjälp av det vi lärt oss vill vi visa på sätt som kan hjälpa också andra att upptäcka sina egna innersta finheter, de älskansvärda, lyftande, stöttande, frisläppande. Vår önskan är att få vara verktyg som kan användas till att plantera knoppande möjlighetsblommor på ljusgröna tillitsängar.

Intresserad? Stay tuned 😊 eller kontakta mig privat på Facebook, alternativt per mejl mia.bergenheim@gmail.com

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

I had a farm in Tenala

paintaword

Bild: Matisse

Bild: Matisse ”La danse”

Min sambo har börjat spela djembe-trummor. Han är väldigt ivrig, går på kurs och trummar varje ledig stund. Vårt hem fylls av suggestiva afrikanska rytmer och jag förflyttar mig till varmklibbiga breddgrader och heta, svarta nätter.

”Jag måste få resa bort”, säger min sambo. ”Jag menar bort, som utomlands. Vi måste göra något annat än det eviga Helsingfors – Lille.”

Han är hemma från trakten kring Lille så det är kanske förståeligt. För mig är det alldeles härligt att resa, också till Lille. För mig är Frankrike definitivt Utomlands.

Sambon talar om resor till Senegal och Benin. Jag minns den finska sången ”Mombasa” och min fantasi målar upp underbara bilder om Afrika som jag vet så ytterst lite om.

Men jag har läst en del. Bland annat boken ”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie som jag rekommenderar varmt. Jag har också sett filmen ”Mitt…

View original post 335 fler ord

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar