Månadsarkiv: november 2016

Tanten tog en promenad i sin vindpinade förvinterstad: Nordkyld kulingen drog fram, fräste vit på vågens kam   vid piren skutor hade hamnat låg där nu så rart omfamnat; längre bort en kyrkas sken, över allting vinden ven   tanten … Fortsätt läsa →

Tanten tisslar, tasslar, pysslar, inför julen pyntar, sysslar, Pepparkakor bakar, starkglöggen hon smakar förbereder sin kandelaber där ljusen står i raka rader, lingonriset uti skogen finner, överallt hon ilar, hinner Det första ljuset tänds av tradition medan hummern smälter i … Fortsätt läsa →

Emellanåt och rätt så sällan (bara ibland och däremellan) kan tiden kännas aningen för lång (det har faktiskt hänt en och annan gång) så för att inte vara sorgesam och deprimerad tanten har sitt knep att bli engagerad: För att … Fortsätt läsa →

gråmjuk kvällningstimma smeker över kinden, nuddar vid det blåa, vyssjar och havets blanka yta nynnar sällsamt avsked; skinnet av kristall mot det fortfarande fria I det riktigt djupa vågors dova läten; en stillsam kärlekssång gråmjuk kvällningstimma drivan vaddvit, ljus, konturen … Fortsätt läsa →

Snökall vithet, nästan dags men under huden mullens stämma   (jag är inte klar för vinter, inte än, min vän)   i mig blåser tiden släpper fram min frihet – höstens minne genomströmmar   och jag förvånas; lätta klackar, höga, … Fortsätt läsa →