Månadsarkiv: juni 2019

Himlens vrede; eldstungor och vrål Dånet fyller mörkret klart lysande nu alltför farligt Havet piskar fradgande vågor obarmhärtiga mot stenbumlingarna, stranden Bara vatten överallt, och hela tiden himlens raseri Pojken och båten långt ute i vågorna En åra vänds vattnet … Fortsätt läsa →

Tänä yönä, tässä yössä, niin kevyessä, valoisassa; tässä silkinpehmeässä järvessä vaaleanvihreiden koivujen alla, kesäisessä huminassa olen muualla, muuttanut, muuttunut, olen sieluni kutsu, kuumuudessa, punaisenhehkuvassa (sykkeesi, ihosi, tuoksusi; sinä tanssit, tanssitat, minä janoan, juon) tänä yönä, tässä yössä, niin tummassa, kosteassa, … Fortsätt läsa →

varmfuktigtklibbig, nästansvart viker natten ut sig över månens ljusa glans   bortom  havets vågor, djupvioletta blåmjuka; oändliga   går raktigenom; gungar, lockar, drar, ”en sjöman älskar” och jag sugs in i virvlarna   nattens svaga skogsdoft; forneldarna rödheta, glödande, jag med … Fortsätt läsa →

Huset hade varit fint en gång. Ganska litet, ljust och vackert. Med åren smög sig något otäckt in i väggar och tak. Den gamla gumlukten anades först i golvplankor och tapeter men blev alltmer påtaglig med tiden som gick. Kanhända … Fortsätt läsa →