Månadsarkiv: oktober 2016

förändras, försvinner fladdrar i ljusets låga; en sidentråd Och avskedet är inte nu, nu är tiden; rosor, starka, och liljor, vita Kistan; vacker, värdig Sorgen, så oändligt spröd för du i det som varit och i det som ska minnas, … Fortsätt läsa →

Vi har våra öden, vi har våra sagor; hemliga möten, berget och elden, havet och alltet, Klippan och jag Och jag är så tagen, så berörd, så förälskad! Jag är så uppfylld och upprymd och glad! Här mår jag så … Fortsätt läsa →

    (litet, nästan osynligt men)   sprakar i ljusgrönt, rosa, bubblar i gult, hoppar, hoppas, fröjdas   (kanske inbillning, icke-existerande)   pickar, pockar, slingrar; många gröna trådar; livets vävar kramar, klänger, klättrar, doftar   (solrosor på fälten)   hänger … Fortsätt läsa →

vemodets gripande; blåstrimmigt djupnande, tecknar mot fjärran; min saknad, din dans

Morgonrodnads fukt mot huden, flortunt tyg av linne, ljusets genomskinlighet; som stinna vinbär, vita; bleker, leker, hägrar, lockar, bjuder; sedan strålarna, vid horisonten starka moln, blir röda, fylls, färdiga för löften vars kaskader målar uppåtsträckta stjälkar, de som längtar efter … Fortsätt läsa →

   * smaragdgrön kvällning, hästen lystrar; strålar silverglansigt guld i pälsen     * (rödvarm vänskap, evig: livet kring stjärnornas banor)    * gnistrande is, vintersjö; lockropet sjunger, du rider vidare, speglas i vinden, i hovarnas tyngdlösa färd    * … Fortsätt läsa →