Månadsarkiv: november 2015

  Uppbyggt, uppmätt i oändliga dagar, timmar, minuter, noggrant planerat, fullständigt klappat och klart Uppnådda mål med bostäder, resor, bilar, och mera, ännu mera, gin&tonic och möten och mysiga stunder, levande ljus och Rosor förstås, och äktenskap och barn, och … Fortsätt läsa →

En gång vann jag en dikttävling kallad ”Diktmaraton”, temat var Blå Stunder. Mitt bidrag bestod av fyra dikter:  Snart en sommarnatt, djupblå På verandan bordet ännu delvis dukat, glas och vin, ljus på den vita duken Genom fönsterglasen skymningen snart … Fortsätt läsa →

  jag påminns om Philip Marlowe och de andra som drack whisky, sköt med Coltar och älskade välsvarvade damer med karmosinröda läppar och sexrunda magar i tunna negligéer, sällan nakna i mig bränner vinet, eller kanske dina röstraspade vibrationer, jag … Fortsätt läsa →

(många önskar i natten, många som aldrig blev vi, många hoppas bli värmda, mången blev aldrig fri) *********’ Mörkerstämning; ljusa lågor, ypperlig för kärlekskranka amatörälskare, älskarinnor; själar på jakt och ja, ”livet är underbart då underlivet är bart”, vi har … Fortsätt läsa →

  de krusade vågorna, sensommarsvarta, skenet i mig som inte kan ses; smeker daggvått, lätt, de lyckliga vandrar hand i hand över pirerna (kruset bara för dem som kan höra snäckorna brusa) Doften kommer så långt bortifrån, för med sig … Fortsätt läsa →

Morgonrodnads fukt mot huden, flortunt tyg av linne, ljusets genomskinlighet; som stinna vinbär, vita; bleker, leker, hägrar, lockar, bjuder; sedan strålarna, vid horisonten starka moln, blir röda, fylls, färdiga för löften vars kaskader målar uppåtsträckta stjälkar, de som längtar efter … Fortsätt läsa →

  Tanten hyr skrinnskor röda, granna, (de andra hyr alldeles likadana) ut på isen med en spark hon far iväg (och sätter sig på ändan med besked) men snart så får hon tag i det eleganta flytet, det som gör … Fortsätt läsa →

Vilken skrattsalva! Jag har ont i magmusklerna och ögonen svider av alla glädjetårar som störtat ur dem. Alltså du milda Matilda, en man, en scen, en högvälboren teater, vad kan man vänta sig? Jag menar monolog, år efter år, kritikerprisat … Fortsätt läsa →

  I var natt i den timmen jag känner av Faran mörka demoner; jag fångas och fjättras och får ingen nåd för var natt i den timmen jag jagas av vargar, jag faller och störtar i avgrundens hål i var … Fortsätt läsa →

  innanför det tunna tyget eller ute på balkongen där månen är enorm och allting som en sydländsk stad, varm klibbig, vi lyfter våra glas, vi klirrar med besticken, våra skratt svallar vilda, fria, vi umgås till toner av jazz … Fortsätt läsa →