Välkommen till Mia Bergenheims blogg <3 Här finns feelgood, dikter, sagor och krönikor, vackra bilder och annat i ett vänligt sammelsurium. Joskus suomeksi, sometimes in English.
Sommarsjäl och sinnesro, spröjsade fönster, vitmålad stugknut, mysigt bo Vinbärsbuskar, vågor, vass i viken, blåbär och svampar längs uttorkade diken
“Tänkt och gjort”, nickar tanten glatt “Nu vet jag varför jag sparat på min skatt” Länsar gömmor, kastruller, strumpskaft, vågar tänka drömmen hon så länge haft
Tanten googlar, hisnar, tänker “Attans, hela världen blänker, byn har blivit trendig, finns kommunaltrafik, behändig!”
Barndomsstugan, en gång gul och grann, mindre än hon mindes, annars likadan Bryggan skranglig, havet längre ner växter överallt, havtorn, hallon, ännu fler
“Då så”, pustar tanten, tittar upp mot branten Tiden, den har aldrig stannat hon hoppades på inget annat
I skogsbrynet står naturligtvis en man Gamla, fina Pelle, lika spjuveraktigt grann spelar på sin luta, rakt mot henne ler Tanten är så lycklig, önskar inget mer
“Jag lever för kärleken!” hojtade jag. “Och möjligheterna! Jag måste älska, jag måste drömma, jag bara älskar bubbellyckan i allt som kan vänta bakom nästa krök!”
Sambon, som är mera allvarstyngd och realistisk till sin läggning såg bekymrad ut. Jag misstänkte att han tyckte att jag var knäpp i bollen, att han tänkte att livet till sin grundnatur är sådant att man måste förankra tillvaron i det faktiska.
“Ja”, sa han tveksamt. “Kärlek behöver vi alla, vi har våra olika sätt …”
“Precis!” fortsatte jag och kände hur kinderna rodnade i iverfärg. “Du vet, vi behöver älska och älskas, vi behöver vakna så lyckliga att det spritter i tårna, vi ska vattnas med kärlek, växa av hoppet, landa i det vi vill uppnå.”
“Åh”, svarade sambon och klappade mig lätt på handryggen. “Jag är mera en funderare. Vad är lycka, finns den ens? Jag menar, annat än i stunden.”
Mannen såg så skör ut, så sorgsen.
* * * * *
Vi har levt ihop såpass länge att vi har kommit att likna varandra.
Ibland har jag tagit till mig en del av hans saktmodsrealism. Jag mår inte bra av den, jag blir grå och sur och själskrympt och påminner mer om Mårran än Lilla My.
Min kära Snusmumrik har uppenbart tagit till sig en del av drömverkligheten och även om den skrämmer honom tror jag att han trivs med att sakta segla fram i det turkosblåa havet där solen skiner och horisonten lockar.
Det klär honom. Jag känner mig nykär, om och om igen, seglar med på färden, hoppar och dyker, breder mackor, serverar te, tänder hans pipa.
* * * * *
Nu drömmer vi tillsammans.
Drömmarna är nästanrealistiska, de går att förverkliga, det är där vi träffas.
Vi drömmer om husköp i Frankrike.
Vi är ense, huset får gärna vara gammalt och charmigt, vi är beredda att renovera.
Det är så spännande! Efter idogt surfande på nätet har vi hittat två möjliga hus. De är olika till sin karaktär, de är olika belägna, de har olika görligheter. Det ena, i utkanten av en mindre stad, ligger i hörnet av två mysiga gator men i närheten av ett mindre mysigt område med stora kontorskomplex. Huset har en ljus affärslägenhet på nedre botten. Woweffekt, för där kunde sambon ha sin ateljé och jag min skrivarlya! Ett tjusigt utrymme där vi kunde sälja hans konst och mina böcker, ordna utställningar och retreater och mycket mer.
Det andra huset ligger mitt i en liten, vacker by på landet. Huset är mindre, men tillräckligt stort. Det är ännu äldre än det första, alltså urgammalt enligt finska mått. Absolut ljuvligt och med god tur går den oinredda vinden att fixa till två rum och badrum, möjlighet för B&B, alltså, fast den möjligheten finns förstås också i stadshuset. I vågskålen finns annat, naturen, de gamla sevärdheterna, bykrogen, det lokala bageriet, charm, charm, charm – och inte minst romantik.
* * * * *
Drömmar är underbara!
I synnerhet om de, åtminstone nästan, går att förverkliga. ❤
Alltid lika kul med trender som går igen, stilar som känns personliga, kläder som kan kombineras och återanvändas över årtionden. Här axplock från 1970 – 2020-talens mode, jag blir så inspirerad! Å vad det vore kul att skapa lite nygammalt, åååå vad det vore härligt att kunna sy – eller ens sy om! En liten darrning i någon undangömd vrå av hjärnan … en snabb ilning … en känsla … får mig att undra om jag ångrar att jag för många år sedan gav bort min (ytterst sällan använda) symaskin – men … det blev ju bara trådknorr och dåligt humör av mina tröstlösa skapelser … Svaret är alltså nej, definitivt inte! Jag unnar verkligen symaskinen ett mer kunnigt hem, ett där den kan skapa kläder till någon som bär upp dem – själv knölar jag ju ändå oftast in mig i ett par lagom trådslitna blåjeans – fast jag har några snygga plagg som jag provar ibland … ❤
”Snart är gräset grönt, underbart, fantastiskt, skönt!” hörs tanten hojta glädjestrålande: ”Bäst att ställa till med påskäggsmålande!”
”Men innan dess en maskerad för att fira vårens ankomstdag, blommor och bin blir temat förstås så att allihopa riktigt vågar släppa loss
sin fantasi och inneboende sommarsol, i exempelvis kortkort minikjol och solbrillor enorma, svarta av den typen som på 70-talet ansågs smarta”
På festen sedan mången vän så kär har klätt sig med omsorg och besvär som rosor, violer, tulpaner, pelargoner, de trippar fram i granna färgtoner
Gulrandiga bin hörs surra (i synnerhet om det på tråden blivit fnurra) Man klirrar med kirfyllda glas och dansgolvet förvandlas till en enorm vas
Våren firas stort, det är givet, allt annat vore underdrivet för nu nalkas ljuvlig sommar med lust och fägring stor och då vill alla jubla, varenda syster med sin bror
vill valsa ut som Rönnerdahl över dansgolvets äng, kanske lite kramas, som en refräng ja tanterna de dansar, och gubbarna med: ”Kom, nu ska vi festa och det med besked!”
“Kan vi ses här hos mig, snart flyttar jag”, whatsappade syrran på ett sätt som genast fick mig att tänka på Muminmamman.
Muminmammor ber sällan om någonting.
Alldeles självklart hade syrrans meddelande inget alls med det snart före detta hemmet att göra. Den här typens meddelanden handlar om plättsmet och vaniljglass, randiga förkläden och strandhanddukar.
“Bra”, skrev hon då jag meddelade om min ankomst. “Då tar vi oss ut ur den här hålan, vi går på kaffe, ut i solen!”
* * * * * * *
“Hanaholmen skulle vara toppen”, log syrran och skyndade förbi mig med soporna. “Där är alldeles ljufvligt.”
“Absolut”, nickade jag. “Det är bra länge sedan jag var där.”
För länge sedan. Jag hade nästan glömt hur fint där är.
Den sköra isen runt holmen skimrade i lätta färger. Snart skulle den gå, havet strömmade redan ställvis fritt. Skärgårdstallar sträckte sig mot den bleka förvårsolen, runt den vackra tegelbyggnaden gick en stig och runtom i naturen fanns konstverk utplacerade.
Det kändes väldigt modernt, fräscht och Stockholmskt.
“Fast Hanaholmen är ett kulturcentrum för Sverige och Finland känns det mera svenskt än finskt”, sa jag.
“Jo”, svarade Muminsyrran. “Det är Sverige som har betalat.”
“A”, sa jag. “Jo, förstås, de har liksom en längre kultur.”
* * * * * * *
Det blev inte plättar eller glass, vi som identifierar oss som mumindjur har uppenbarligen blivit mer modesta.
Det blev cappucino och varm choklad, med vispgrädde, givetvis.
Någonstans går isen just nu. Den dånar och ryter, kvider en sista gång, spjälks sedan upp, rämnar.
Någonstans speglar lampors sken det nyöppnade havet, snart kommer den första grönskan, de tidigaste knopparna.
Vintertrötta själar sträcker på sig, gnuggar sig yrvaket i ögonen, nosar på den skira aningsdoften, sommarvibbarna.
I den allt ljusare kvällningen packar Muminsyrran energiskt.
Jag tror mig känna henne, ser henne ställa ett stort fång videkissar på bordet i sitt nya vardagsrum. Hon öppnar fönstret, tar in solskenet, suckar förnöjt och tillreder sig en blini med hallonsylt och smör.
Efter att ha skalat frukterna och rotsakerna mixade jag alla ingredienser i en blender (stavmixer går självklart lika bra) och serverade ur tjusiga glas. Jättegott och lyxigt vackert!
Tips: Variera ingredienserna enligt det du har hemma – allt från salladsblad, zuccini, broccoli till olika bär och frukter blir goda att ha i. Frysta råvaror som till exempel spenat är trevligt att blanda med, smoothien blir härligt kall och får lite frozen margarita-känsla.
paintaword 