Hästen är kanske otämjd

horse galloping

 

Doften är alldeles speciell,
just den som alltid påminner om
Riket men egentligen eller antagligen
är den bara signifikant för vissa delar

eller områden
eller
hus, gamla, byggda av stenar i gulgrått
eventuellt en kultur som egentligen
har försvunnit men

fortfarande sitter man bakom
gyllengult milda vetefält i skuggorna
av de stora träden och
smuttar på drycker och
gnuggar lavendel mellan
fingrarna och
fortfarande finns skillnaderna och allt det mänskliga
och det är som om

(sägnerna som aldrig
var mina men som jag bar med mig
ändå)

jag är där i det jag
flydde från eller
till men min längtan finns kvar och
den är Havet och alltid har jag
längtat och alltid har jag tillskrivit min
längtan Kärleken och
jag har drunknat, det förnekar jag inte

men bakom de gula fälten sitter du
plötsligt och känner dig bekväm och jag
står inte ut i skuggan av det trevliga

och jag rider som jag måste och
hästen är kanske otämjd
och han spränger fram över
det gröna och lummiga, över det
odlade, tuktade, in i det vilda och
jag låter mig föras, ända in i det
outtalade

och genom dånet av vågorna viskar
det stillsamma och hur jag än flyr
är doften och rötterna och jag
vill inte

gråta, inte någonsin
mer

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

VENUS MÖTER MARS – Av Sune Axelsson*

Jag har en vackrare 
insida, sa den äldre 
damen till sin läkare 
Du menar tarmkanalen?
sa han och såg på
henne över glasögonen

*Sune Axelsson är poet och essäförfattare

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Målartant

erics-bild-champagne-tanttu (1)

Illustration Eric Leraillez, http://www.e-mage.fi #artbyericleraillez

Den heta sommarvärmen
retar irritationsnerven:
Hemmet verkar slitet, fult
tanten hojtar: ”Jag avskyr gult!”
 
Sagt och gjort och fort som attan
hon släpar bort den tjocka mattan,
täcker golvet med Hufvudstadsbladet:
”Recycling är bra, det”
 
Plockar fram stege, penslar, rullar:
”Nu ska ni få se på andra bullar”
Målar iklädd t-shirt stor
(den tillhör faktiskt hennes bror)
 
Rummet blir så sockersött
för tanten målar i blekt rosenrött:
Hon störtälskar färgen,
gläds ända in i benmärgen
 
Minns pillerhattar, pastell, sextiotal,
vardagsrummet blir en sal,
tanten sjunger kärlekssånger
(utan tillstymmelse till ånger)
 
En sommarfest ska hon arrangera,
bjuda alla vänner, ännu flera,
knytkalas är ett bra sätt
att servera envars älsklingsrätt
 
Med målandet har tanten sjå,
det tar en vecka, närapå
men sen så fattar hon ju att
väggmålning görs bäst till skratt
 
Så festen blir en kombo, fin,
där alla njuter av kreativitet och vin
och mens den glada skaran håller på
målar de köket, också
*
#tantenbymiabergenheim #artbyericleraillez
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Casinotant

erics-bild-champagne-tanttu (1)

Illustration av Eric Leraillez http://www.e-mage.fi

En viss slags spänning tanten ibland behöver
för att inte tillvaron ska bli till en som söver
Någon gång hon vill utmana sitt öde
(och samtidigt riskera sitt minimala pengaflöde)

Tanten blir en riktigt rävaktig filur
(det behövs för spelet; det ger tanten tur)
Hon klär sig i vit skjorta och kravatt
och en alldes äkta Borsalino-hatt

Det spelas kort och även roulett
(för hasardspel finns det många sätt)
Kortspelsalternativen är många,
de spelas uti i timmar långa

de kan handla om canasta, bridge och poker
och tanten håller sig med undanstoppad joker
för hon vill alltid vinna, rent för fröjden
att se pengahöjden växa upp i höjden

(kanske spelen också handlar om att respekteras,
ses som kunnig, inte nedvärderas
kanske spelen är ett sätt att få revansch
för dem som tror att tanten inte har en chans?)

#tantenbymiabergenheim #artbyericleraillez

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Flamenco

flamenco

Ur romanen I hundarnas timma

De gråa filtstövlarna blev röda steppskor.
Jag lyfte upp tåspetsarna och red den eldiga hästen Flamenco i en häftig tango. Kastanjetternas klapprande fyllde mig med en kokande livsglädje och gatans snöklädda smuts blev en soldränkt plaza. Rytmen vibrerade intensiv. Min silkesklänning flöt i mjuka veck över hästens välvda rygg och filtstövlarna rörde sig trippande i mycket samlad trav över snösörjan. Dansarens strama kroppshållning gjorde min kropp stark och jag smekte den svarta låtsashalsen med min vantbeklädda vänsterhand.

 

#ihundarnastimma #roman #boksomberör

IHT bok stående

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Kvällen går mot natt

Värmeböljan är av det där slaget som får kaffet att kännas svårtuggat. Det är starkt, förstås, och hett. Mjölk i är otänkbart. Egentligen är hettan sådan som får mina tankar att söka sig till New Orleans. Inte för att jag varit där men för att min hud blir så där medveten, som om jag plötsligt känner pulsen i det som dolts i blyghet.

Förr om åren brukade jag svalka mig i havet men nu blommar det ärtsoppsaktigt av blågröna alger. Något måste jag göra så jag cyklar. Vinden blåser genom håret, ner i urringningen, fläktar kring de bara benen. Hela stan är full av turister och de tycks komma från många ställen men inte just från New Orleans. Jag hör franska, italienska, kinesiska. Ofta verkar de ovana, de här turisterna, de som vågar sig till Helsingfors. De är lite virriga och ordentligt påklädda. Kanske kommer de för att Finland är tryggt och lite juntigt (i Sverige säger man kanske tölpigt?). Det är liksom okej att vara ovan, alla andra är det också. Jag ler och köper estniska kantareller på torget. Bredvid mig gör en utländsk dam detsamma.

Jag längtar efter kryddor. Eldiga, intensiva. Chili och vitlök, munnen vattnas, jag suktar efter räkor, sötpotatis, lök och koriander.

Hemma är det hetare än någonsin. Jag har kanske anpassat mig och blivit sydländsk. Först skalar jag av mig kläder. Det gamla husets väggar verkar ånga inåt. Huden är fuktig. Plötslig känner jag mig annorlunda, kanske rytmisk, eller dansant. New Orleans pulserar mörk och jazzig. Jag nynnar och dansar genom floddeltan och aktar mig för krokodiler. I det tropiska hemmaklimatet klär jag det röda köksförklädet över bikinitoppen som om det var helt naturligt.

Min sambos avkläddhet stör inte honom. Min kanske gör det. Alla fönster är öppna och i korsdraget verkar kvällsbrisen ljum. Jag fräser lök och olja i pannan. Vi dricker vin. Saltet har torkat till doft på huden. Kvällen går mot natt, en sådan som fortfarande inte mörknar.

En annan natt ska vi spela Mölkky, eller Canasta. Eller Bridge, men då kan det hända att vi är i Frankrike.

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Elefanthud är tung

paintaword

Indisk elefant, batik Indisk elefant, batik

”var är din själ” säger du
(det värker som fan i
bröstet, i springan mellan
sparken och
slaget)

själen sägs väga aderton
gram, den
lever och pulserar tills

den skrumpnar, tvinar i
gråskalor och svartmörker,
blöder i

mörkrött, skadas av repor,
elefanthud är tung,
töms på sitt inre

”den har slutat existera”
säger jag och ler ur det där
röda; det gråsvarta
”du kan gå nu”

View original post

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar