Kvällen går mot natt

Värmeböljan är av det där slaget som får kaffet att kännas svårtuggat. Det är starkt, förstås, och hett. Mjölk i är otänkbart. Egentligen är hettan sådan som får mina tankar att söka sig till New Orleans. Inte för att jag varit där men för att min hud blir så där medveten, som om jag plötsligt känner pulsen i det som dolts i blyghet.

Förr om åren brukade jag svalka mig i havet men nu blommar det ärtsoppsaktigt av blågröna alger. Något måste jag göra så jag cyklar. Vinden blåser genom håret, ner i urringningen, fläktar kring de bara benen. Hela stan är full av turister och de tycks komma från många ställen men inte just från New Orleans. Jag hör franska, italienska, kinesiska. Ofta verkar de ovana, de här turisterna, de som vågar sig till Helsingfors. De är lite virriga och ordentligt påklädda. Kanske kommer de för att Finland är tryggt och lite juntigt (i Sverige säger man kanske tölpigt?). Det är liksom okej att vara ovan, alla andra är det också. Jag ler och köper estniska kantareller på torget. Bredvid mig gör en utländsk dam detsamma.

Jag längtar efter kryddor. Eldiga, intensiva. Chili och vitlök, munnen vattnas, jag suktar efter räkor, sötpotatis, lök och koriander.

Hemma är det hetare än någonsin. Jag har kanske anpassat mig och blivit sydländsk. Först skalar jag av mig kläder. Det gamla husets väggar verkar ånga inåt. Huden är fuktig. Plötslig känner jag mig annorlunda, kanske rytmisk, eller dansant. New Orleans pulserar mörk och jazzig. Jag nynnar och dansar genom floddeltan och aktar mig för krokodiler. I det tropiska hemmaklimatet klär jag det röda köksförklädet över bikinitoppen som om det var helt naturligt.

Min sambos avkläddhet stör inte honom. Min kanske gör det. Alla fönster är öppna och i korsdraget verkar kvällsbrisen ljum. Jag fräser lök och olja i pannan. Vi dricker vin. Saltet har torkat till doft på huden. Kvällen går mot natt, en sådan som fortfarande inte mörknar.

En annan natt ska vi spela Mölkky, eller Canasta. Eller Bridge, men då kan det hända att vi är i Frankrike.

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Elefanthud är tung

paintaword

Indisk elefant, batik Indisk elefant, batik

”var är din själ” säger du
(det värker som fan i
bröstet, i springan mellan
sparken och
slaget)

själen sägs väga aderton
gram, den
lever och pulserar tills

den skrumpnar, tvinar i
gråskalor och svartmörker,
blöder i

mörkrött, skadas av repor,
elefanthud är tung,
töms på sitt inre

”den har slutat existera”
säger jag och ler ur det där
röda; det gråsvarta
”du kan gå nu”

View original post

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sommartant II

erics-bild-champagne-tanttu (1)

Bild Eric Leraillez http://www.e-mage.fi #artbyericleraillez

Tanten har en sommarstund
med natt i sikte utan blund –
men först ska solskensdagen njutas,
på sådant kan det inte prutas

så tanten packar full av iver
allt som sommarlust beskriver:
Handduk, solbrillor och vin,
dessutom sin bästa flirtarmin

drar iväg till strand och bad,
har flätat håret, rad på rad,
målat sig med bronsblank salva,
huden doftar utav malva

tanten som Bo Derek ler,
folk flockas kring, blir fler,
man dansar, sjunger, myser
(eller föraktfullt fnyser)

Senare, i gryningsstrålar
tanten sig mot hemmet ålar
uppfylld av en sommarmildhet
(som precis nyss var en vildhet)

Kokar kaffe, starkt och fränt,
sannerligen välförtjänt
för efter sommarnattens lycka
finns en annans hand att trycka

#tantenbymiabergenheim

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Solståndets älvadans

juhannus

Painting by Eric Leraillez http://www.e-mage.fi

våra varmsvettiga
drömmar; prunkande
rosor i
solståndets skira
älvadans; nattens
dunkellila
nästanmörker, som
vinden
 
i ryggslutens längtan
vibrerande
purpurröd, brinner i
guld; bakom
havet, det sällan tysta, doftande,
vi uppgår; upplöses,
blir den sista skimmerstrimman
över
.   ..  ..  ..  .
 
horisontens morgongryning; stillar
havet, målar spegel,
vaggar minnens bleka färd
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Intervju!

IHT pärmbild

… om mitt skrivande och romanen I hundarnas timma.  Lyssna gärna – och kommentera om du vill: https://arenan.yle.fi/1-4468302

❤ -tevarm kram från Mia

#ihundarnastimma #roman #vibergförlag

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

din hetta genom rummet

paintaword

picasso-seated-woman Pablo Picasso – Seated woman

innanför det tunna tyget
eller ute på balkongen där
månen är enorm och allting
som en sydländsk stad, varm
klibbig, vi lyfter våra

glas, vi klirrar med besticken, våra
skratt svallar vilda, fria, vi
umgås till toner av jazz trots att
ingen musik spelas, min
klänning är rosa, i spets

cigarettmunstycket i svart, jag
röker medan jag förälskar mig
om igen; och igen, känner
din hetta genom rummet, vi
diskuterar politik och

annat, en svettpärla
rinner mellan brösten, jag
hör mig ha åsikter om
det mänskliga, förstår
hur ensamhet kan kännas

klänningen vill dansa, vill famnas;
vill träffa dig; som de andra
varandra, eller någon, hålla
en hand, luta sig mot; pianot;
sammetsnatten midnattsvart

View original post

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

… vi snackade pengar, riktiga pengar.

 

man

(Utdrag ur något som kanske blir en roman)

Kvinnan var absolut fascinerande. Spröd som en liljekonvalj med gester som en dirigent och en vokabulär som hade fått en författare att blekna. Hon tog nästan uppmärksamheten ifrån mannen på min vänstra sida. Nästan, men inte helt. Då han inflikade något såg jag hur charmerande han var. Fulsnygg, halvung, mörk som en indian. Det var självklart att han hade upplevt en del av livets hårda sidor. Jag vände min koncentration mot honom.

Han målade tavlor. Stora.

En liten gnista av något som kunde bli till en flammande eld letade sig kring mina känselkotor.

Det här kunde kreera mer än konst. Här kanske vi snackade pengar, riktiga pengar.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar