Till mitt barnbarn – Världens Bästa Fred

cow cartoon

Jag har ett barnbarn, Världens Bästa Fred. Vi bor långt ifrån varandra och då vi träffas svämmar mina famikänslor över. Det är som ingen tid alls har passerat, och samtidigt förundras jag över miraklet. Precis nyss var han nyfödd, strax efter gick han omkring, nu dansar han! Han är så Gosegod, så Söt, så Hjärtansgullig, så Fiffig, så Absolut Underbar! Han är en liten klimp som väger så mycket mer än han ser ut att göra, han är så glad, han fäller ner sina gardinfransar över sitt fantastiska leende, han skrattar, förälskar sig i livets mirakel, är så innerligt Älskad, det lilla Knytet ❤

Lyckligtvis har Fred en smart mamma 🙂 Hon bad mig skriva något till Fred. Här är del 1:

 

Det var en gång en kille som
i hela världen såg sig om
Han var härlig, fin och modig,
gav sig ut i hagen frodig,
stötte på en blomma röd:
”Hej, vill du ha mjöd?”

”Nej”, sa pojken, ”inte nu,
jag letar efter Mamma Mu!
Hon är min bästa vän
sedan för längesen,
hon sjunger fint och har små horn
i pannan som två torn”

Plötsligt lystrade de till de små,
blomman och pojken, bägge två,
de tog varann i hand och pussade på kind,
över fältet blåste en förtrollad vind;
blomman blev en flicka, en riktig liten vän,
de skrattade och dansade om och om igen

Bortom kullen råmades det visst –
det var faktiskt ett tag sen sist
gossen smakat kosseost så god,
tittade på tösen, samlade sitt mod;
sprang bestämt mot ljudet, ropade på Mu,
hojtade likt Ferdinand ”Mamma, var är du?”

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nattdjur

Erics bild hundar

Bild Eric Leraillez http://www.e-mage.fi

vårt bo; lakan
i milda färger, bekväma
kuddar och dämpad
belysning

fyra ögon till för
lyan bör säkras, två
mot ytterdörren, två
mot oss

värmen kanske kommer
inifrån, ombonat i mig och
jag känner din puls som
är min och vi
önskar varandra och
älskar varandra och

på datorn fortsätter
filmen, de andra
nattdjuren har tagit
över, sover
nos mot nos

 

Repris och feelgood 🙂

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En vän är borta

sensommar

Igår kväll gick Tor bärsärkagång över himlen. Det hade börjat med uppladdning, sommarvärme och fuktfyllighet i luften. Solens långa strålar hade målat med de där underbart vackra, långa dragen, de, som får värden att bada i rosarött och rostfärgat.

Ett vemod, eller om det var en saknad hade fyllt mig. Jag ville skriva en dikt men hade inga ord. Det var något med skuggorna, eller ljuset. Det var en dans med hästars massiva lätthet som fond. Det var något som ville ha min uppmärksamhet och jag var inte bekväm i känslan.

Mörkret som inte är svart, inte hårt, mörkret som är som en sydlig breddgrad hade blivit till ösregn, piskande vind, sprakande blixtar. Träd hade blåst omkull, bilar hade krossats, vatten hade flödat. Kraften hade gått rätt in i mig och efter åskan, i lugnet, i det som är mörkt men upplyst av stadslyktor, i det som finns i urladdningen; i det skrev jag. Det blev en dikt med ett annat språk, en annan form.

I morse fick jag budet. En vän är borta.

Jag minns det gemensamma, de många sms-nätterna, hur vi stöttade varandra i var sitt mörker, i de dystra vargtimmarna. ”Låt mig veta hur det går”, hade han sagt, då för längesedan. Om han lät mig veta anar jag inte. Det jag vet är att dikten ” urkraftens hägring; saltdoften stark” blev till igår, efter åskan.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

urkraftens hägring; saltdoften stark

vaggas nu stillhet av
de sköraste skira och havet: så
stålgrått, blankglänsande,
dimmornas mjukmilda
 
förvandlas, förändras,
lever och lyser i
molnformationer; bortom
själsfridens kanter
 
månsken i rött och
dovlila slöjor, gungar och famnas,
urkraftens hägring i kammar som
rusar: De vitaste hästar;
saltdoften
stark i vågornas dån
Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Ett läppavtryck; en gulnad bok

jag påminns om
Philip Marlowe och de andra som
drack whisky, sköt med Coltar och
älskade

välsvarvade damer med karmosinröda
läppar och sexrunda magar i tunna
negligéer, sällan
nakna

i mig bränner vinet, eller kanske
dina röstraspade vibrationer, jag
kunde faktiskt ha användning
av

vinden som nu blåser med
ökenundertoner, het och stark, du
fortsätter som om
det regnade

och jag vill att den förbannade stormen
ska blåsa bort min brand eller åtminstone
bleka det glödande
röda

aldrig i världen att jag skulle men
mitt inre draperar av sig och viker
ut sig och öppnar sig och mina
läppar

säras och vi stannar upp och det
är då alla kalibrar avfyras och kvar blir
ett läppavtryck; en gulnad
bok

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Blankvåt trottoar

Humphrey_Bogart

utsträckta händer framför
mig, förväntansfullt;
i otakt är fötterna, slintar i
högklackat vasst, trottoaren
är blankvåt

som en spegel, som min själ, som
det som ska, som jag ska
omfamnas, skyndar nu,
känner hur ögonen lyser och
gatlyktornas sken gör

skuggorna mjuka, fuktiga
min andfådda iver, de
ceriseröda handskarna, du
bortvänd men jag känner
silhuetten vill inte låta

rädslan eller oron, vill
inte förstöra, vill vara kär,
älskad, ska bara leka, inte
såra, skada, inte du, inte
nu för det ska vara

fint, du har tänt en cig, trampar
runt, ser på klockan, mobilen, ett
moln ur din mun, den snygga
hatten i rätt vinkel, trenchcoaten, som
ur en film

svartvit, gammal, men jag är
inte Ingrid och du kan knappast
regissera och jag är bara
patetisk, så vidrigt
klumpig,

och mina klackar fortsätter, det
blir så, förlåt, men jag springer
över spegeln, isen, natten, genom
tunneln,
mot;

från; eller fri?

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Även i solen / gästblogg av Linda Örnvall

Linda Örnvall 2

Mitt ljus fick jag inte behålla
Jag var inte kraftlös men mörkret krävde så mycket av mig
Jag skulle underhålla med ungdomlig skönhet och dricka mina drinkar, ta mina piller eller vad än ni erbjöd mig
Jag hade inget hem
Inget som var mitt 
Så ingen förstod att de inte såg mitt ansikte heller
Eller att jag bara lånade ord och uttryck från bildade män jag sög av i förbifarten
Jag hade så mycket i min mun
Inte konstigt att jag stannade hos dig ett tag
Du som lät mig kräkas upp allt och såg till att jag fick mina egna ord tillbaka
Nu talar jag med de döda
Jag hittade andra rum och ni blev aska
Men det är fortfarande mörkt här
Även i solen
På en strand
Jag anstränger mig för att se
Det är barnen som kommer blöta ur vattnet
En flicka med lysande och ljusblont hår
En pojke med ögon så gröna att gräset försvinner och inte kan tävla med den blicken
Jag tror att jag hittar färg efter färg
Slutligen
Vi går iväg och jag har dem som ledljus

Linda Örnvall 1

Författarpresentation Linda Örnvall:

”Det är roligt att kunna skriva av sig lite. Jag började så smått att skriva dikter i tonåren och sedan har jag fortsatt med Linköping med omnejd som bas. Jag har haft samarbeten med olika musiker och vi har uppträtt ganska mycket i perioder. Och så har jag vunnit ett och annat lokalt poesipris också!

Jag fotograferar rätt mycket och tar ofta meditativa fotopromenader.”

Linda Örnvall 3

Text och foto: Linda Örnvall

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar