Månadsarkiv: april 2017

skogsdoftens barrvärme, barfotafötter, sjötvättad, solblekt bomullsspets   älskandes vågor; luddiga, blommiga, hängbjörkens ljusgröna sommarfröjd

Av pur nyfikenhet har jag anlitat en lektör. Det är naturligtvis alldeles för sent, e-boken ”I hundarnas timma” är redan utgiven, men på något sätt ville jag stilla min nyfikenhet. Jag vet inte vad jag väntade mig och var rejält … Fortsätt läsa →

The book, I hundarnas timma, is what writing is all about when the author finds the unique voice of her own and transforms the words into a poetic but terrifying story. Mia Bergenheim is unique both as a person and … Fortsätt läsa →

En liten flicka vuxit upp och blivit riktigt stor det är alldeles på riktigt sant hur än ni alla glor och flickan som var vän och snäll är just så som hon är obstinat och egensinnig, ställer till besvär Hon … Fortsätt läsa →

solens kittelstråle; dansar vintergömda dammkorn, svävar, cirklar, väcker kanske eller retas men   din andning fortfarande djup, din sömn som vågor över, kanske ini, jag vaggas mjuk   och stark, i det gula någonting blått, lila, växer röd, blommar ut; … Fortsätt läsa →

Samtidigt var det så fint att höra till och vara en av oss som fick motta de högtidliga orden. Det blev lätt och skört i mig, så där att jag nästan räckte till, som ett ljusgult fladder av små kolibrivingar, … Fortsätt läsa →

Tanten blundar, känner spänningen, nu nalkas härlig vår igen, i vinden fladdrar sidenklänningen, i magen bultar känningen:   Många är väninnorna, häxorna, kärringarna, kvinnorna, ivrigt alla färdas mot planetens urmejslade, brandgula klot:   Till Blåkulla tanterna beger sig av, kvastarna … Fortsätt läsa →

Tanten har en svaghet – det bör medges, hon älskar att hon aningen för långa blickar delges för det betyder att hon som inspiration och källa ses (hon är alltså ingen nolla, ingen hösäck, ingen mes) Att få ord till … Fortsätt läsa →