Salvador Dali – Die heilige Bibel (1964-1967)
I var natt
i den timmen
jag känner av
Faran
mörka demoner;
jag fångas och
fjättras och
får ingen nåd
för var natt
i den timmen jag
jagas av vargar, jag
faller och störtar
i avgrundens hål
i var natt i det mörker
som omges av ögon, i
drömmen som vävs
ligger maran och ler
men jag flyger och
flyr och dyker i
källan
där visdom och trolldom
och allt sådant bor och
jag störtar så vingklippt
mot känslor så
stora
och fallet är fritt men
färden är ljus
och jag möter min
fara så bar och så
sårbar och jag
hugger och faller
och jag
rider min fasa; jag
möter min varg och
i den mörkaste timmen
jag svävar och andas
och
timmen blir min
paintaword 
Du kanske skulle inleda din bok med den här dikten.
/xxxseb
GillaGillad av 1 person
Tack Seb! Vilken bra idé! 🙂
GillaGilla
Underbart , ångestladdat men hoppfullt! Älskar den Mia!
GillaGillad av 1 person
Tack Niku! 🙂
GillaGilla
Vilken stark dikt! Du skriver alltid bra, men den här får högsta betyg! 🙂
GillaGillad av 1 person
Ylwa, tack så hjärtinnerligt!
GillaGilla