Längtan (någon hugger ved)

så ljusblått ligger vattnet, så
omslutande, tryggt
omfamnande, så
starkt i sin ombonade
insjötrygghet. Så vita

de där björkarna, så
skirt gröna deras
blad. Så starka
växer granarna, de på
andra sidan, så

lite vill jag någonting
av detta: Så mycket vill jag
hettan, havet, spraket,
dånet! Jag vill forsa
längs med fallen

balansera, drunkna,
störta, kapa alla
trossar dyka genom
isen, väckas
upp av gnistor, brinna

av din önskan, färdas;
månens silvergator, älskas,
älska, fri och naken, fri
och huden varm som
solen, mjuk

som siden och din hud
hetare; vi
flyter eller simmar, moln
fuktar oss, befruktar
du mot

mig, din puls, blodet
sjunger; jag vänder om, du
tänder stjärnor men jag
fastnar bland näckrosor,
snärjs i

granar, fisknät, krokar;
ögglor och vattnet
alltför
ljummet; någon
hugger ved

Om mia bergenheim

Välkommen till paintaword! Här målar jag världen med ord i en härlig blandning av känslosam livslust, bubbel, humor, psykologiska vibrationer, svåra teman och mycket däremellan.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s