Author Archives: mia bergenheim

innanför det tunna tyget eller ute på balkongen där månen är enorm och allting som en sydländsk stad, varm klibbig, vi lyfter våra glas, vi klirrar med besticken, våra skratt svallar vilda, fria, vi umgås till toner av jazz trots … Fortsätt läsa →

“Your aim should always be to reach for the stars. And when you get there why don’t you join me for a cup of coffee?” The Boss

Jag är ingen morgonmänniska, har aldrig varit. Jag brukar vara sur och purken och ilsk och tråkig – har jag trott. Ända tills det motsatta slog mig alldeles nyss. Då jag tänker tillbaka finns det många morgnar bland de vackraste … Fortsätt läsa →

(ur I hundarnas timma) De åkte buss. Karl bet surt ihop tänderna och stirrade ut genom det smutsrandiga fönstret. En trubbig irritation tuggade i hans mellangärde och han smackade till med tungan mot gommen. Hela familjen satt längst bak med … Fortsätt läsa →

varmfuktigtklibbig, nästansvart viker natten ut sig över månens ljusa löften   bortom kluckar havets vågor, löftesrika, djupvioletta, petroleumgrå, mjuka   går raktigenom; gungar, lockar, drar, ”en sjöman älskar” och jag sugs in i virvlarna   nattens svaga skogsdoft; forneldarna brinner … Fortsätt läsa →

Det var kanske vid de gråspräckliga stenarna eller om det var under regnbågens väna valv; fötterna i det genomskinliga, klara vattnet färglöst, eller ljusblekt I det som hade funnits innan, i elden, i stjärnorna levde känslorna, de sprakande, intensiva och … Fortsätt läsa →

Ett slags villervalla mittemellan tillvaro och fantasi, skymningsland och morgonstrålar, kärlek och hopplöshet har slagit sina klor i mig. Det är häftigt, farligt, förtvivlat och alldeles underbart på en gång. Jag har ingen aning om vad som kommer, vad som … Fortsätt läsa →

Ur ”I hundarnas timma” ”Stämningen var trolsk på ett sätt som den bara kan vara högt uppe i norr. Det blåa halvdunklet målade fram skepnader och former. Sinnena skärptes och XX kunde känna nattens lockelser mot huden. Hans näsvingar vibrerade … Fortsätt läsa →

Sol – mina vänner, sol! Inte i Kuba, i Havanna (ja, eller kanske där också), utan i Finland, i Helsingfors! I morgonens lataste timme kittlade gasset mig till ett sömningt morgnande. Det var hett, jag kunde ha varit i Afrika. … Fortsätt läsa →