jag andas mot din hud

venus-pacific-levelled
varmfuktigtklibbig, nästansvart
viker natten ut sig över
månens ljusa
löften
 
bortom kluckar
havets vågor, löftesrika,
djupvioletta, petroleumgrå,
mjuka
 
går raktigenom; gungar,
lockar, drar, ”en sjöman älskar”
och jag sugs in i
virvlarna
 
nattens svaga skogsdoft;
forneldarna brinner
rödheta, glödande,
jag med dem och
 
havet bara
svallar, vågorna är mina,
dina, våra och
vi är i Casablanca,
 
någonstans i Afrika,
ljuden är i oss, i, eller med –
hettan; min hud knottrar
som under öknens
 
stjärnkyla men den enda som
faller är jag och jag
andas mot din hud, din
hals
 
så vandrar skeppen – de
tysta karavanerna, de
mäktiga – vidare, de som
bultar i alla
 
hägringar, viskningar, nätter, i
drömmar; i strålars
och droppars gemensamma
färd
Annonser

Om mia bergenheim

Välkommen till paintaword! Här målar jag världen med ord i en härlig blandning av känslosam livslust, bubbel, humor, psykologiska vibrationer, svåra teman och mycket däremellan.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s