Månadsarkiv: oktober 2014

Män är underliga De vill ha någonting mer och då de får det Är det för mycket

…det var ju kanske nog som så att tanten ville bättre må hon sökte här, hon sökte där, hon gav sig på att koka bär och det blev paj och sylt och mos för att ångesten sku fly sin kos … Fortsätt läsa →

…och tanten hon fick dansa, visst och det var många år sen sist. Hon öste på, hon rocka’ loss och kärlekslyckan bistod, naturligtvis, förstås En ville hit, en annan dit, ”oj lilla Stumpan, min Sockerbit” Men damen hon var stadd … Fortsätt läsa →

Saknaden, oron, den som driver vidare, vidare i farten, i tjusningen, i de stora sammanhangen i illusionerna, i tron i hoppet   alltid där, det som bultande tar över, andas; det som kräver, manar, skyndar   I iskristallernas skörhet han … Fortsätt läsa →

Mitt i allt det hemska, det dödande mörkret, tomrummet, det, där ångesten kryper i varje hörn, hänger på varje vägg som hotfulla spindelnät, det där varje tanke måste tvingas bort för att det svarta inte ska befrias, inte galopperande kunna … Fortsätt läsa →

I livets blå timme sagans skimrande trolldom: Urmänniskans kärlek, den som brinner i blodets röda banor, forsar i medvetandets lila utkant I livets blå timme molnets rosa lätthet, vindens ljusgröna smekning Livets skira lust

Det blankblåa havets öppna yta speglar skär och kobbar; öar   Lyses upp av månens milda gulhet klyvs av årans lätta tag Speglar, reflekterar återger   under havets yta minnen av en hädangången själ

Nyligen besökte jag Stockholm. ”Det är antagligen underbart att komma till en stad där alla pratar ditt eget språk” sa min franskfödde man innan jag åkte. Jag sög på orden som på en karamell. Lutade mig tillbaka mot flygplanssitsen och … Fortsätt läsa →

Ennen en ajatellut olevani poikkeava. Olin tietysti suomenruotsalainen, joka joissakin herätti kummastusta, mutta noin pääperiaatteelisesti koin olevani tyypillinen enemmistön edustaja. Olin paljasjalkainen helsinkiläinen, kaksikielinen, inhimillisyyttä kunnioittava Suomen kansalainen. Sitten tapasin miehen. Ulkomaalaisen miehen. Ihastuimme, ruvettiin hengailemaan, styylaamaan, seukkaamaan, jopa avo-asumaan. … Fortsätt läsa →

En gång deltog  jag i en dikttävling, lite så där på måfå, halvblygt, i hopp om att kanske, eventuellt… Och döm om min förvåning och oerhörda glädje då jag fick budet att jag hade vunnit! Tävlingen arrangerades av Lahtis Diktmaraton, … Fortsätt läsa →