En gång deltog  jag i en dikttävling, lite så där på måfå, halvblygt, i hopp om att kanske, eventuellt… Och döm om min förvåning och oerhörda glädje då jag fick budet att jag hade vunnit! Tävlingen arrangerades av Lahtis Diktmaraton, året var 2009. Detta var första gången tävlingen ordnades också på svenska.  Dikterna gavs ut i en bok som hette Blå Stunder, enligt temat.

Här ett av mina bidrag:

På verandan bordet

ännu delvis dukat, glas

och vin, ljus på den vita duken

Genom fönsterglasen skymningen

snart en sommarnatt,

djupblå

I det blåa vaknar tiden, vaknar

till en tidlöshet. På stranden dansar

kvinnan, dansar vit

mot det djupblå

dansar, snurrar, virvar,

ler

Farfar tar en klunk av vinet,

i hans sinne

Det hon inte ser