
Detalj ur ”Tidens timma” av Mia Bergenheim
Ljusvingade fåglar
flyger fel väg, flyger
nedåt mot den
dova jordens outgrundlighet
Jorden flammar
blir till ormar,
drakar, odjur
Dånet är förebådande; stanken
outhärdlig. Och sedan vattnet
floden; till sist isen
Förvandlar, förvanskar, förändrar, väljer
frihet; och i
tidens timma bildas mönster, blir
väsen;
det vi ser