kuva: Eric Leraillez
I sin ordlösa begäran,
i sin uppnådda ensamhet
lät han mig möta
sin längtan
Och den var som
ett eko av det som sedan länge
försvunnit i mig
Och han nådde mig
vid min skogstjärn, stället
där träden är som tätast
och skuggan som djupast
Han var som molnen
Han fanns i det
som fortfarande anades
och med sin förnimmelse
gav han mig
påminnelsen, han gav mig hoppet,
han gav mig det som en gång
var min själ
paintaword 
Älskar dina ord, får mig att vilja skriva själv, låta ord bilda vackra drömmar o berättelser, jo, jag blir taggad. Hoppas pennan har bläck kvar , dina vackra dikter får mig som sagt att börja tänka på saker ja ej tänkt lr känt på långa tider som varit många…. Fortsätt… 🙂
GillaGillad av 1 person
Oj snälla – tack!
GillaGilla