I sin ordlösa …

I sin ordlösa
begäran, i sin uppnådda ensamhet
lät han mig möta
sin längtan

Och det var som om hans saknad
var ett eko av det som sedan länge försvunnit
ur mig

Och han nådde mig vid
min skogstjärn, stället
där träden är som tätast
och skuggan som djupast

Han var som molnen,
han fanns i det som
fortfarande anades

Med sin förbiglidande existens
gav han mig
påminnelsen, han gav mig hoppet,
han gav mig det
som en gång var min själ

Annonser

Om mia bergenheim

Välkommen till paintaword! Här målar jag världen med ord i en härlig blandning av känslosam livslust, bubbel, humor, psykologiska vibrationer, svåra teman och mycket däremellan.
Citat | Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s