Klippan

Jag har ett förhållande med
en man som en klippa, en man
vid ett hav
Vi träffas och dansar
vi smeker och leker,

ligger i hettan, i gasset
delar och njuter,
tillsammans,
min man och hans hav,
min Klippa och jag

Vi har våra öden och sagor
och myter, våra hemliga
möten, min
klippa vid havet,
mannen och jag

Och jag är så tagen, så
berörd, så förälskad! Jag är
så uppfylld
och upprymd och glad!
Här har jag alltet och

här mår jag så bra,
här i trollpackans rike, där
världen är gul,
och lila och fin.
I skummet därborta,

i bruset och forsen, i det
röda som strömmar, i
mönstren som
bildas, i stunden som är
– nu lever jag

Annonser

Om mia bergenheim

Välkommen till paintaword! Här målar jag världen med ord i en härlig blandning av känslosam livslust, bubbel, humor, psykologiska vibrationer, svåra teman och mycket däremellan.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Klippan

  1. Mikael Galloni skriver:

    Så vackert, friskt, varmt , tryggt , avslappnat. Riktig feelgood poesi, för mig… En sån dikt man själv skulle vilja uppleva ,, för att sedan skriva sin egen version. Varför tror jag att det är på en kobbe på åland i trettiograders bedövande värme!? För att dikten funkar på mig… 🙂 Tack

    Liked by 1 person

    • mia bergenheim skriver:

      Tack Mikael! Härligt med feelgood-känslor, vad glad jag blir! Det får gärna vara en kobbe varhelst du vill placera den – fantasin är fri, liksom känslan och tolkningen. Allt gott önskar jag dig!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s