paintaword

https://www.facebook.com/vikingposters?fref=nf

järvi peilinä, taustalla
lumpeet, jossakin sudenkorennot
leikkivät, lentävät, elävät
tätä hetkeä, omaansa ja

det avlägsna surret, milt smekande,
lockar; ljud och drömmar; en
är en röst, en sång, en viskning, en
underton så djup, så hes och

genom det öppna fönstret kommer
doften av det slagna vetet och jag
befinner mig bland solrosor, i gula
hav, i andra länders hetta och

temperament och jag vrider på mig
under det virkade täcket och din
röst darrar mot min mun och kring
mig svävar önskningar, alldeles lätta

som gardinen i det ljusa tyget, det
som alltid tycks bölja i vinden, det
som aldrig utestänger
ljuset och du ligger mot mig nu,

runt om och jag vandrar på
vallmofälten med blommor i håret,
över fälten flyger sländor och
jag vill bara önska men musiken

blir stark, den lösgörs
från det andra, det glömda, blir
blod och puls, blir latinska
rytmer, jag bär siden; rött, du

har kanske kläder, kanske svarta, men
dansen för oss över det gamla
skeppets fördäck, och orkestern
är vågorna som med sina vattenmassor

spelar symfonier, rullar kring och oss,
månen glittrar förföriskt, i mitt
öra din röst, den brummande och
den är nästan farlig och

runt omkring applåderar de andra i
glittrande klänningar och smokingar
och jag förstår att någon
vunnit vadet men du snurrar mig

vidare och i virvlarna dansar jag
naken, mitt hår som min klänning, rymmer
oss båda, applåderna; mera, lutar
mig bakåt, din hand mot

min korsrygg, du lyfter, vi
flyger och doften blir nyrostat
kaffe, bröd, ägg som kokar;
solen står högt över skördade åkrar

ångestskriet kväver mig för
det är alldeles tyst och alldeles
dolt bakom uppfostran, god ton,
artigheter; kramar,
överslätande och varma

(du låter bli att spela med)

inte tillåtet, skriet, utåt äkta
känsla, engagemang, ärlig
omtanke. Och det är fan så skönt tills
sanningen kan ses genom andra speglar och
långsamt plockas jag
på mina fina

fjädrar; som en höna men jag
kan inte springa utan huvud, inte
leva utan själ

http://www.kapitel1.se/mia-bergenheim/i-hundarnas-timma

”I hundarnas timma” är en stark beskrivning av en kvinna i förvandling. Novellen är en intensiv och spännande psykologisk thriller som fängslar och berör. Svaret på frågorna kanske finns i kvinnan, men vem är hon? Vad har hänt? Varför vistas hon på sjukhuset? Vilken hemlighet döljer hon? Vilka är de andra kvinnorna, hon i rummet och hon på isen? Och hundarna, vad betyder de?

Morgonrodnads fukt mot huden,
flortunt tyg av linne, ljusets
genomskinlighet; som stinna
vinbär, vita; bleker, leker,

hägrar, lockar, bjuder; sedan
strålarna, vid horisonten
starka moln, blir röda, fylls,
färdiga för löften vars kaskader

målar uppåtsträckta stjälkar, de som
längtar efter hettan, sträcker sina
munnar, morgonvåta, de
som genom natten hukat, dolt

sitt blyga; de som står där, hoppas,
vajar, vaggar sina ensamheter, öppnar
darrar, skälver, känner;
vindens tidigaste dofter

brisen som en okänd
sötma, daller; spetsbeklädda
spindelvävar famnar dagens
första brud

vinden genom håret; framför
mig torget med de skränande måsarna men
mest de otaliga människorna, turisterna,

horderna och de är alla individer, intressanta,
hinner inte men de hinner inte heller och någon
svär men jag hoppas och måste vidare;

skymningen, den andra sidan och
sommarvärmen, nu, äntligen, mina bara ben
svettas men jag trampar vidare och

cykeln ljudlös, till vänster havet, båtarna, de
stora, längre fram de lyxiga, vinden
smeker mig nu och din ryggtavla

nere i backen och jag måste skynda, i
dig friheten, eller hoppet, och du bara
fortsätter; jag minns men vill inte

inte det andra, jag vill ljuset som bryts mot
klippan i krönet, jag vill din andning, den
mot min hals, min mun

parken nu där nere, den gröna, grönt
är skönt jag trampar, i mina ögon
svedan men den är svett, alltid, aldrig

något annat och nu är det plant, lugnt,
till höger hästar, din rygg närmare, du
väntar och jag måste skynda

vidare men du förstår kanske och
vi kommer till randen, vi kommer
faktiskt kommer vi fram och

sitter tillsammans, du klär av dig
ryggsäcken, skymningslandet nu, du
dyker och jag;

dyker med

Digiart by Eric Leraillez http://www.e-mage.fi/works/vikings/

herään heräämättä, vielä
unessa, tietoisuuden rajamailla
kuitenkin, niin kuitenkin niin läsnä

Sinä, vieressäni ja tunteeni tulipalo sykkii
elämää, elämänhalua, halua, hengitys
hiljainen, äänetön kuiskaus,

lupaus tai kenties mahdollisuus ja tahdon
jäädä rajamaille, auringon kuumuuteen, syliisi
rannalle, kaukaisen, kostean tuulen

suutelemaksi, meren huuhtelemaksi, rakkauden
polttamaksi; tahdon keinua, liitää, tahdon
tanssisi, aamun kasteesi; kosketuksesi

de krusade vågorna,
sensommarsvarta, skenet
i mig som inte

kan ses; smeker
daggvått, lätt, de lyckliga
vandrar hand i hand över pirerna

(kruset
bara för dem som kan
höra snäckorna brusa)

Doften kommer så
långt bortifrån, för med sig
minnen från klippor, sand

tång; sjögräs, och
toner i det plötsligt inbjudande
heta, varma, klibbiga, sträcker

en hand mot mörkret, sen
sommar och pulserande vatten, hav
att förälskas, begäras,

förföras och dimmornas dans, som
försommarlöften; en vindfläkt i
hettan; att älskas; en natt