vinden genom håret; framför
mig torget med de skränande måsarna men
mest de otaliga människorna, turisterna,
horderna och de är alla individer, intressanta,
hinner inte men de hinner inte heller och någon
svär men jag hoppas och måste vidare;
skymningen, den andra sidan och
sommarvärmen, nu, äntligen, mina bara ben
svettas men jag trampar vidare och
cykeln ljudlös, till vänster havet, båtarna, de
stora, längre fram de lyxiga, vinden
smeker mig nu och din ryggtavla
nere i backen och jag måste skynda, i
dig friheten, eller hoppet, och du bara
fortsätter; jag minns men vill inte
inte det andra, jag vill ljuset som bryts mot
klippan i krönet, jag vill din andning, den
mot min hals, min mun
parken nu där nere, den gröna, grönt
är skönt jag trampar, i mina ögon
svedan men den är svett, alltid, aldrig
något annat och nu är det plant, lugnt,
till höger hästar, din rygg närmare, du
väntar och jag måste skynda
vidare men du förstår kanske och
vi kommer till randen, vi kommer
faktiskt kommer vi fram och
sitter tillsammans, du klär av dig
ryggsäcken, skymningslandet nu, du
dyker och jag;
dyker med