paintaword

Hos oss har det firats ”Vallu”. I år blev valborgsfirandet ett litet minireleaseparty för  romanen ‘I hundarnas timma’ med världens bästa bollplank, påhejare och vän A, hennes fina kille M, vår goda kompis L och min kära sambo E som skapade det vackra omslaget. Vi log så där innerligt inifrån och höjde en skål för boken över det rosenprydda pastelldukade bordet. Känslan var speciell och menyn traditionell. Skumvin naturligtvis, och jordgubbar. Att varken jag eller gästerna kunde se boken fysiskt (den knagglar fram någonstans mellan Sverige och Finland per snigelpost) var inte viktigt, det underbara är att den faktiskt existerar och går att beställa!

M har läst I hundarnas timma helt inkognito. Vi kände inte varandra då, hade bara träffats som flyktigast. Igår berättade han om sin läsupplevelse. Känslan i mig var hisnande! Med mjuka ord målade han fram en starkt berörande, mörk berättelse. A hakade på, boken fick bredd och djup, diskussionen flöt fram och jag såg för mig ljusa nyanser av lila, grått, rökblått. Vad glad jag blev! Tänk att det handlar om boken som faktiskt blev av, boken som har ett budskap, boken som gärna får läsas, boken jag kom att skriva. Tack ni rara, söta! Våren blev definitivt firad och bra!

Idag är det första maj. Vi festar igen och firar ljuset, det underbara ljusgröna, alla kommande varma kvällar, all spirande romantik. Vi förhandsnjuter och låter oss känna havssanden mellan tårna, vaggas av vågors mjuka kluck, höra segel fladdra och smaka solvarma tomater. I Det Verkliga Livet är det regnsjukt och kallt. Vår picnic blir inomhus, vi kokar potatis till den gravade laxen, rostar brödet, dricker vinet ur riktiga glas, njuter av lyxen och tänder ljus.

Nu rundar jag av med en kort beskrivning av boken. Ha det bra ni alla därute i våren 🙂

I hundarnas timma är en gripande skildring om det som ingen vill tala om. Det mörka tystas ner och får skrämmande konsekvenser.

Handlingen utspelar sig i Helsingfors, Finland, där vi får följa en familj och dess sidogrenar.  I centrum står Mathilda vars farbror Karl utnyttjar hennes utsatthet. Mathildas liv kommer att styras i en farlig riktning.

I berättelsen förenas många människoöden. Vi möter vackra Magdalena som dras in i lyxigt missbruk. Marcus fascineras av hästar och blir en duktig ryttare. Edward är en sträng kyrkans man och Hannes gör karriär som bokhandlare. Under den polerade ytan bubblar någonting väldigt obehagligt men omgivningen är vacker och orden lätta.

Författaren Mia Bergenheim har en unik berättarröst. Genom sin speciella, poetiska stil fängslar och berör hon läsaren på djupet.

Köp boken här:

https://www.adlibris.com/fi/sv/sok?q=I+hundarnas+timma

https://www.bokus.com/bok/9789198412734/i-hundarnas-timma/

https://widget.publit.com/viberg-forlag_3351/page/1

#ihundarnastimma #minibokrelease  #igodavännerslag

via Great book!

#artbyericleraillez #artistfromfrance

Viberg förlag är ett nytt bokförlag som ger ut kvalitetslitteratur. Först ut är min roman I hundarnas timma. Det ni, DET känns stort. Texten är omarbetad och innehåller frekvenser av – och också några enstaka – dikter. Boken har nu formats till en helhet som känns rätt, som det jag tänkte då jag skrev. Där finns tyngd, djup och budskap och samtidigt en genomskinlig lätthet, så där som citronfjärilars gulhet mot ljusrosa vårhimlar. Boken kommer att släppas i april 2018 – om allt vill sig väl.

Viberg Förlag skriver:

”I hundarnas timma” av Mia Bergenheim är snart klar för publicering. Det har varit ett intensivt men roligt arbete att skapa ett nytt och mer genomarbetat verk.
Det nya omslaget är helt klart och Eric Leraillez illustration och färgsättning är fantastiskt, liksom boken. Ett litet utdrag:

”Gumman hette Ruth. Hennes livshistoria var absurd.
Jag hette Mathilda efter min farmor. Min livshistoria var som den var. Lite trist, lite sorglig, inte alltför intressant men nog absurd på sitt sätt. Jag hoppades att min farmor hade haft en bra historia.
”Men sidu, jag har alltid varit tokig!” garvade gumman.
Jag gillade inte uttrycket, alltså det om att vara tokig.
Hennes ansiktsuttryck var tokigt det med. Det skrämde mig inte.”

#ihundarnastimma #vibergförlag #roman #artbyericleraillez

Det har hänt en del, här rusas fram i pippigalopp! Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa: I hundarnas timma goes paper! Viberg Förlag har tagit sig an romanen och boksläppet blir kring månadsskiftet mars-april. Efter metoo-kampanjen känns det fantastiskt fint att boken får en chans att nå en större läsargrupp 🙂

Sedan till det absolut ljufvliga: ❤

För knappa två månader sedan skrällde det! Jag fick ett samtal på messenger. Det var ett videosamtal, ett alldeles underbart sådant. Min son, men inte ensam. Mot hans bröstkorg ett knyte, ett pyre, en liten bebis, en flicka. Barnbarn nummer två. Ja, ni kan gissa. Famiblöta ögon svämmade över, glädjen bultade, dånade; i hjärtat det allra största, den omedelbara kärleken. Sedan oron – är allt som det ska? Lyckan i sonens kroppspråk, men någonting annat också. Det lilla knytet mot honom, lugnet, harmonin. I det ljufvliga en rispa, en skräckslagen aning: Mamman, var är hon?

En natt senare var allt totalunderbart: Rosaskimrande, innerligt känslosamt, sammetsmjukt. Bilder på barnbarn nummer ett då han fick träffa tvåan. Små, smekande händer över ett litet huvud, tröstande bort pyrets gråt. Mamman med nu, svag men leende. Tårar, tårar, inuti, utanpå, känslan så enorm, så verklig, så nära, så påtaglig trots det fysiska avståndet.

Sex futtiga veckor senare åkte jag och min dotter från var sitt land till ett tredje. Fami och faster, det ni! En härlig liten resa med barnadoft och hästar, nappar, blöjor, pottor, hoppträning och äventyr och tvärs om kors gemenskap och bubblande, sprakande familj.

I Helsingfors smäller det i knutarna. Den som vill tyda tecken kan se stråk av fimbulvinter med – 20 grader och isande vind. Jag klär på mig lager på lager och fryser ända in i benmärgen. Hundarna får stå ut med kappor. Vi går korta varv runt parken på knarrande snö. Havsisarna glittrar under gryningens röda eller nattens blåa himlar. Längs trottoarerna har plogarna lämnat små isberg och bakom bilarna liknar avgasen lurviga svansar.

Jag längtar till sommarvärme. Tittar på bilder, surfar på nätet. Doft av turkosblått hav, salt och sand, i kroppen minnet av starka simtag genom långa dyningar.

En annan och närmare längtan är ponnygalopper över vidderna. Vårt älskade mumindjur Winston har kommit tillbaka. En ponny alldeles utöver, mjukvarm med rosa mule och lockig svans. En typ jag blir glad över, så innerligt. Winston är uppstallad hos en härlig familj ute på landet. Han har det så bra, är pigg och ivrig. Vi träffas alltför sällan men med ljuset kommer tiden och sommarkvällarna är långa.

I morgon blir det varmare enligt prognosen. I solklart väder är det skoj att glida fram på skrinnskor eller promenera ut bland öarna. Snögalopper är extraordinärt underbara, med täcke på ponnyryggen och halsduk om tantansiktet hör sådant till vinterns absoluta höjpunkter.

Vinterfröjd till er alla: Tjolahej!

#livetärunderbart #familycka #ponny #coaching

av Seb Penazza, Kristoffer Cras och mig. Det är sannerligen en ära att få vara med i sällskapet! VÄSEN finns nu som e-bok och dyker i dagarna också upp som tryckt bok. Missa inte den
Förlaget skriver: Väsen kanske inte bara finns i sägnerna. Kanske de finns närmare än du tror. Kanske lite för nära ibland…
Omslag av Eric Leraillez