Category Archives: Uncategorized

Han visste inte när han nått insikten att han ville våldta småflickor. Förmodligen hade den kommit gradvis, smygande och lömskt, inte med någon chockerande plötslighet. Men det var så. Hans fantasi satte samman scener som gjorde honom flåsig och kallsvettig … Fortsätt läsa →

Trötta och omtumlade klev vi ut i den kanariska eftermiddagen som redan gick mot kväll. Bakom oss hade vi många timmar flygtid och tre landningar, framför oss hade vi en dröm om en kärlekssemester och tid för bara varandra. Vi … Fortsätt läsa →

Tanten tog en promenad i sin vindpinade förvinterstad: Nordkyld kulingen drog fram, fräste vit på vågens kam   vid piren skutor hade hamnat låg där nu så rart omfamnat; längre bort en kyrkas sken, över allting vinden ven   tanten … Fortsätt läsa →

Tanten tisslar, tasslar, pysslar, inför julen pyntar, sysslar, Pepparkakor bakar, starkglöggen hon smakar förbereder sin kandelaber där ljusen står i raka rader, lingonriset uti skogen finner, överallt hon ilar, hinner Det första ljuset tänds av tradition medan hummern smälter i … Fortsätt läsa →

Emellanåt och rätt så sällan (bara ibland och däremellan) kan tiden kännas aningen för lång (det har faktiskt hänt en och annan gång) så för att inte vara sorgesam och deprimerad tanten har sitt knep att bli engagerad: För att … Fortsätt läsa →

gråmjuk kvällningstimma smeker över kinden, nuddar vid det blåa, vyssjar och havets blanka yta nynnar sällsamt avsked; skinnet av kristall mot det fortfarande fria I det riktigt djupa vågors dova läten; en stillsam kärlekssång gråmjuk kvällningstimma drivan vaddvit, ljus, konturen … Fortsätt läsa →

Snökall vithet, nästan dags men under huden mullens stämma   (jag är inte klar för vinter, inte än, min vän)   i mig blåser tiden släpper fram min frihet – höstens minne genomströmmar   och jag förvånas; lätta klackar, höga, … Fortsätt läsa →

förändras, försvinner fladdrar i ljusets låga; en sidentråd Och avskedet är inte nu, nu är tiden; rosor, starka, och liljor, vita Kistan; vacker, värdig Sorgen, så oändligt spröd för du i det som varit och i det som ska minnas, … Fortsätt läsa →

Vi har våra öden, vi har våra sagor; hemliga möten, berget och elden, havet och alltet, Klippan och jag Och jag är så tagen, så berörd, så förälskad! Jag är så uppfylld och upprymd och glad! Här mår jag så … Fortsätt läsa →