Author Archives: mia bergenheim

Sorgen som kom smygande genom en märklig spricka i min annars så glada fasad var mjuk och stor och jag kände inte igen den, för   jag grät och i tårarna fanns allt det glömda, det jag aldrig gråtit och … Fortsätt läsa →

Men jag som har älskat och jag som har lärt mig, jag frågar ödmjukt såhär: Vem minns urmänniskan, den primitiva, vem minns Henne, som ännu har lusten, den råa känslan, den där himlens portar öppnar sig och den där hon … Fortsätt läsa →

Mitt i allt det hemska, det dödande mörkret, tomrummet, det, där ångesten kryper i varje hörn, hänger på varje vägg som hotfulla spindelnät, det där varje tanke måste tvingas bort för att det svarta inte ska befrias, inte galopperande kunna … Fortsätt läsa →

billigt rödtjut, café au lait, öppna debatter med intellektuella intentioner; konstnärliga ambitioner hippie-influerade kärleksförklaringar (make love not war); som vi älskade kärleken! Den vi trodde på, uppfann, diskuterade, återskapade filosofin, förstod och lyssnade inåt i daller av kommande, klädde oss … Fortsätt läsa →

Prinsessor är sockersöta och de doftar som rosor och de ler med sina hallonröda munnar De kysser grodor Och de sover på ärter I hundra år eller så För prinsessor träffar prinsar och därför ska de leva lyckliga I alla … Fortsätt läsa →

linneduk i vitt, röda blommor, ljus i silverkandelabrar, brasan sprakar i orange; tavlan dukningen genomtänkt med glas för alla drycker, porslin servetter, allt för stämningen illusionen, bara för musiken, mjuk, lagom förförisk strålar, välkommen, kyssar kramar, jag bär örhängen, kanske … Fortsätt läsa →

Du som förnedrade mig, som spottade på mig, som kuvade mig: Vet du varför jag gav dig rätten att ta ifrån mig mitt jag?

I nynnande ängar med smeksamma budskap får mig att minnas tider som varit och instängda känslor rusar i droppar av sorg som förlorats, som aldrig har sörjts och vågen som bryts vid yttersta klippan är själar som stängts för kärlek … Fortsätt läsa →

Novellen fick stor framgång i Sommarens Novell på Kapitel 1: JURYNS OMDÖME: ”I hundarnas timma fångar med en stark och fantasifull intrig vårt intresse. Historien förs hela tiden framåt, men lyckas även hålla läsaren på halster genom användningen av tillbakablickar. … Fortsätt läsa →

i ljusgröna lundar, i knoppdoft av sommar, i björkskog runt blommor på böljande ängar, kring stränder så lena mot de ljusaste sjöar; jag färdas på vägar av sand och av trängtan, i sol och i tröst i djupmörka nätter som … Fortsätt läsa →