Author Archives: mia bergenheim

herään heräämättä, vielä unessa, tietoisuuden rajamailla kuitenkin, niin kuitenkin niin läsnä Sinä, vieressäni ja tunteeni tulipalo sykkii elämää, elämänhalua, halua, hengitys hiljainen, äänetön kuiskaus, lupaus tai kenties mahdollisuus ja tahdon jäädä rajamaille, auringon kuumuuteen, syliisi rannalle, kaukaisen, kostean tuulen suutelemaksi, … Fortsätt läsa →

Strawberry Margaritan var underbar. Röd som en solnedgång över prärien, kall som Sibirien i december, med ett sting som fått en ordinär skorpion att blekna. Till drinkarna åt vi majschips med tomatsalsa och kombinationen fick våra ögon att le. Carmela … Fortsätt läsa →

Den fjärde Blå; (4/4)   Så självklart vacker, bara Saknaden, oron, den som driver vidare, vidare i farten, i tjusningen, i de stora sammanhangen i illusionerna, i tron i hoppet alltid där, det som bultande tar över, andas; det som … Fortsätt läsa →

Den tredje Blå (3/4)  I livets blå timme (livets skira lust) I livets blå timme sagans skimrande trolldom: Urmänniskans kärlek, den som brinner i blodets röda banor, forsar i medvetandets lila utkant I livets blå timme molnets rosa lätthet, vindens … Fortsätt läsa →

Den andra dikten: Blå Stunder (första pris i dikttävlingen Diktmaraton med temat Blå Stunder) Under havets yta minnen Det blankblåa havets öppna yta speglar skär och kobbar; öar Lyses upp av månens milda gulhet klyvs av årans lätta tag Speglar, … Fortsätt läsa →

En gång vann jag en dikttävling kallad ”Diktmaraton”, temat var Blå Stunder. Mitt bidrag bestod av fyra dikter, här under den första. Snart en sommarnatt, djupblå På verandan bordet ännu delvis dukat, glas och vin, ljus på den vita duken … Fortsätt läsa →

Det pompösa, det kraftfullt bullersamma De stora orden, handlingarna fanns alltid där Det var det enkla, det fjäderlätta jag saknade Mina ord fanns i tystnaden, och då fanns de ju inte alls För i tystnaden lyssnar bara den som sedan … Fortsätt läsa →

  I nynnande ängar med smeksamma budskap får mig att minnas tider som varit och instängda känslor rusar i droppar av sorg som förlorats, som aldrig har sörjts och vågen som bryts vid yttersta klippan är själar som stängts för … Fortsätt läsa →

    vi är alldeles för sent ute men det stör inte oss för vi faller som furor och förälskar oss och gör allt sådant som   får folk att rodna av bara tanken men vi drivs av vår kärlek … Fortsätt läsa →

Kära läsare, bok nr. 2 är på gång! Just nu sex kapitel råtext, en diffus plan i mitt huvud, en riktning, ett mål… Här ett litet utdrag ur det som håller på att formas till en psykologisk thriller: ”De sprang … Fortsätt läsa →