”Snart är gräset grönt,
underbart, fantastiskt, skönt!”
hörs tanten hojta glädjestrålande:
”Bäst att ställa till med påskäggsmålande!”
”Men innan dess en maskerad
för att fira vårens ankomstdag,
blommor och bin blir temat förstås
så att allihopa riktigt vågar släppa loss
sin fantasi och inneboende sommarsol,
i exempelvis kortkort minikjol
och solbrillor enorma, svarta
av den typen som på 70-talet ansågs smarta”
På festen sedan mången vän så kär
har klätt sig med omsorg och besvär
som rosor, violer, tulpaner, pelargoner,
de trippar fram i granna färgtoner
Gulrandiga bin hörs surra
(i synnerhet om det på tråden blivit fnurra)
Man klirrar med kirfyllda glas
och dansgolvet förvandlas till en enorm vas
Våren firas stort, det är givet,
allt annat vore underdrivet
för nu nalkas ljuvlig sommar med lust och fägring stor
och då vill alla jubla, varenda syster med sin bror
vill valsa ut som Rönnerdahl över dansgolvets äng,
kanske lite kramas, som en refräng
ja tanterna de dansar, och gubbarna med:
”Kom, nu ska vi festa och det med besked!”



Tanten diktar än. Här är några verser om våren ur egen fatabur:
Åh, du sabla vår
som vi alltid får
varenda jäkla år
om vi vill eller ej.
Jag vill säga nej
till ditt kvittrande ståhej
och skräp som dolts i snö
för att komma fram i tö.
Man vill flytta eller svimma eller dö
när barn och fåglar flaxar hit och dit.
Det finns ingen vila, ingen frid, ingen respit.
Inte ens till floran kan man sätta sin lit
ty i varje sippa, krokus och anemon
bor en hiskelig och jungfrulig demon
som sataniskt jublar: ”Nu är det vår!”
GillaGilla
Tack! Du är FÖR bäst! KRAM!
GillaGilla