Det kommer så många ord
ur alla de där munnarna, de
som formas kring orden som
laktritssnören och ballonger
och jag ser på munnarna, hur
de öppnas och stängs och vrids och
sträcks och tänjs och
byter skepnad och färg
och orden blir alldeles ihåliga, de som
borde vara så viktiga, de som
hörs, som dånar, som hänger kvar i luften
och munnarna växer sig större, de
lösgör sig från sina ansikten,
sina huvuden, sina kroppar, de
svävar fritt
och jag,
jag bryr mig inte