brinner genom vinterns iskylda vithet

vinter
Augustinattens mörka puls
dunkar mjuk i
horisontens silvriga
skimmer och
 
alldeles för långt borta
starka klippors månmålade karghet, vågors
saltdoftande dyning;
 
(jag reser till
ditt heta: sprakar i
din glöd, brinner
som prunkande hedar av ljung
genom vinterns iskylda
vithet)

Om mia bergenheim

Välkommen till paintaword! Här målar jag världen med ord i en härlig blandning av känslosam livslust, bubbel, humor, psykologiska vibrationer, svåra teman och mycket däremellan.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s