
Augustinattens mörka puls
dunkar mjuk i
horisontens silvriga
skimmer och
alldeles för långt borta
starka klippors månmålade karghet, vågors
saltdoftande dyning;
(jag reser till
ditt heta: sprakar i
din glöd, brinner
som prunkande hedar av ljung
genom vinterns iskylda
vithet)