Painting Constant Korovine – Café de la paix
Kaféet är som det
brukar; proppfullt och
kattmjukt
glider jag ner i stolen (den
du diskret snodde framför
en högbröstad kvinna i
rött)
diskussionen handlar om politik, om
rasism, immigration, folk
är inte kloka, i sin
rädsla;
stänger av sin
medmänsklighet, resonerar, argumenterar,
sippar på det kalla, ljusgula
vinet, bubblorna är
eleganta, leendet
djuplila; doften
förförisk
några meter borta
darrar en hand; skramlar mynt, en
pappmugg, några meter borta
finns inget kattmjukt, inga
rödtoner, men
bland de dyrbara kreationerna,
juvelerna, mitt ibland karriärerna och
de ärvda förmögenheterna
sträcker jag ut ett
jeansklätt ben, en högklackad fot, mitt
i vimlet blir allting så förtvivlat
onödigt; så fullständigt
ihåligt; alldeles
tomt
paintaword 