
som av en piskande
odjursstjärt
klyvs den alltför
tjocka luften,
pilarna
(doftande
snittblommor i höga
vaser, ytor
blankpolerade och)
riktas mot men
jag är redan härdad och
fulorden stinker, slemrinner
kletiga, krälar i
själen,
klöser, river,
(höga ljus i
silverkandelabrar, lågornas
skuggor som
älvor)
gömmer mig
försiktigt i
det ljusa – i platsen
där
det kärleksmjuka
bor