Himlens vrede;
eldstungor och vrål
Dånet fyller
mörkret
klart lysande nu
alltför farligt
Havet piskar
fradgande vågor obarmhärtiga
mot stenbumlingarna, stranden
Bara vatten överallt, och
hela tiden himlens raseri
Pojken och båten
långt ute i vågorna
En åra vänds
vattnet svart och
båten tung, ovig
Längre borta (långt dit ännu)
land, ett större mörker
Himlen
eldröd, randig, flammig
ett svagt sken, milt
Bortom väntar flickan,
mjuk och smeksam,
len
och
vid stranden viskar
vassen, viskar
viskar, sover sen
Alltid lika farligt vackert
GillaGillad av 1 person
Tack Seb! Uppskattar dina uppskattande kommentarer, du sporrar verkligen mitt skrivande – blir så glad! 🙂
GillaGilla