Kärringen var väluppfostrad, visste nog så bra

vad som är av ondo, vad man måste ha.

Hon sysselsatte sig med sånt som till saken hör,

shoppade och spa’ade, precis så som man bör,

var lagom kulturell med vernissage och manikyr,

franska ord som oh-la-la och annat som ger fyr

Hon förde sig, hon log, hon vickade på baken

och inuti var tomheten, väl gömd men ändå vaken

att tanten inuti var blek och glåmig, ganska skygg

doldes av fasaden, som var välmålad och snygg,

hon kvittrade och flirtade, det hörde nog till saken

och fick erbjudanden hit och dit, alldeles på raken

och även det var alldeles naturligt, smickrande och rätt

om erbjudandet var givet med stil och etikett

för som alla vet så anses tanter trängta

efter män, ja prinsar, riktigt älsklingslängta

så tanter som blir bjudna på en kärleksritt i stort

förväntas galoppera, allt ska gå som smort

En dag fick kärringen tillräckligt,

det var rentutav förskräckligt:

Hon bröt ju varje regel, varje norm,

olydnaden, ja, skandalen, var ju fullständigt enorm

men tanten drog iväg till Livet,

äntligen hon vågade det stora klivet