…damen hade kvar sin gnista,

gav sig katten på att depressionen överlista.

Det behövdes både fan anamma,

krut och bränsle, caramba, allt det samma

Mörkret drog

och tanten log

sådan hennes vana var,

aldrig se att det åt fanders bar

och kärringen högg i för fullt,

orsakade nog även känslosamt tumult

men deppigheten hängde fast

så kärringen tog till sin kvast

hon sopade iväg all gammal kacka

(som nog fick ångestsvetten att i floder lacka)

sen utan att hon visste hur

det var som om det blivit hennes tur

Att ha det fint, att riktigt mysa,

att komma in, att slippa utanför, att slippa frysa

Så kärringen var nog en packa,

en riktig bitch, en raggig racka

Hon trollade sig sinnesfrid;

kom på att allting har sin tid