paintaword

Den lilla prinsessan

lade huvudet på kudden

Somnade

lycklig i vetskapen;

i morgon skulle bli

en lika bra dag

Jag minns hur jag brukade

låta mig skrämmas

av det stora som tornade upp

sig

och som gjorde

att världen blev isande kall

Men vad är Mårran i jämförelse

med någon som säger sig älska,

som säger sig behöva,

någon, som

förgör

Du kom med guld och diamanter,

sa

försök för en gångs skull

att förstå.

Och jag tänkte på guldet,

diamanterna

och jag tänkte på den

blodröda rosen,

den som en gång var jag

Och jag tänkte att sådant

som stelnat

Det

kan jag inte

förstå

…så tanten hon blev glad och nöjd,

levde utav ädel fröjd

hon gnodde på, som Pigan minst,

ja, livet var en lottovinst

och dagens trend hon hoppa’ på

och levde singel si som så

varannan helg var lagom tätt

enligt någon prövad rätt

men tanten var ju inte redo för

enkvällsnätter och förför

(många herrar ansåg nog

att de borde tillfredsställa hennes innersta behov)

så damen trevade sig fram,

lite tafatt, fylld av skam

hon lät sig bjudas, som sig bör,

för sådant hade hon gehör

men sen så blev det tack och hej

(du kan dra till nästa tjej)

för tanten hoppades ju på

en livslång kärlek, apråpå

Och i en filosofisk stund

då tanten inte fick en blund

hon plötsligt insåg att

behovspratarna blev spelade ett spratt

Bild John Bauer

Kungens lilla piga

I kungens granna slotts stora, stora, stora kök
det finns en liten liten piga 
hon alltid har så brått för där finns så mycket stök,
och jämt ska hon för alla vackert niga.
Och bannor ut av alla hon måste ta emot,
för jämt är lilla näsan så rysligt svart av sot,
och tidigast av alla hon stiger ur sin säng’ och sen går hela dagen lång uti ett enda fläng.

för först ska kungens krona hon göra riktigt fin, 
hon gnider den med putset blanka-lätta
och sen på huvudknoppen av drottning sura-min
ska lockperuken riktigt rätt hon sätta,
och sen går hon och väcker prinsessan ädelknopp
och tittar noga efter att snällt hon stiger opp
och sedan under dagen hon har ett fasligt sjå
att lära allra,allra minsta prinsen gå.

och hon ska sopa trappan och hon ska skura golv
och hon ska bära slask och ved och vatten.
Hon kommer ej i säng förrän klockan slagit tolv,
och dåså får hon ligga brevid katten.
Men hon är aldrig ledsen fast det är mycket knog,
hur än det går i livet så klarar hon sig nog’ för se, hon går och sjunger så glatt vad än hon gör’
ty kungens lilla piga har ett strålande humör.

Skriven av Anna-Lisa Frykman (1889 – 1960)

Den här sången växte jag upp med. Ivrigt trallande på den trodde jag mig hjälpa till med städningen. Som jag minns det städades det ofta hos oss. Det blankades också skor, ströks skjortor, pressades byxor och putsades silver.

Och jag, jag lärde mig ett och annat om livet. En del blev inrutat i mig, och trots att jag ogillar det och försöker sudda ut sitter det envist kvar. Mina stackars barn har nog fått dras med en del klyschor i stil med ”vänd andra kinden till” och ”det goda kommer alltid att segra”. Ja, och själv känner jag mig fortfarande som en Utomordentlig God Person varje gång jag städat, så där riktigt in till överdrift skurat.

Numera har jag gjort en del principiella beslut som att ”livet är för kort för att städas bort”. Inom mig ropar pigan tårögd och på gränsen till hysterisk – och jag, jag vänder andra kinden till, ”ty kungens lilla piga har ett strålande humör”.

Men, som ett eventuellt försök i att döva den molande känslan av uselhet, skriver jag. Dikter, t.ex., och bl.a. till pigans, och alla andra pigors ära. Mina pigor kommer i olika skepnader, har olika temperament och egenskaper, är av olika åldrar och olika kön. De kan vara goda, onda eller mittemellan. De kan vara troll, älvor, prinsessor och prinsar. För det mesta är de sådana som vi kan känna igen oss i. Ett har de gemensamt, jag skapar dem inte, på något sätt finns de bara.

Det pompösa,

det kraftfullt bullersamma

De stora orden,

handlingarna

fanns alltid där

Det var det enkla, det

fjäderlätta

jag saknade

Mina ord fanns i tystnaden,

och då fanns de ju inte alls

För i tystnaden lyssnar bara

den som sedan länge

slutat tala de förståendes

språk

En del män

har krävande positioner:

I sina trendiga kostymer ilar de

runt i sina snabba bilar, de

knapprar på sina bärbara datorer och

är väldigt upptagna.

En del män har

väldigt krävande

positioner, liksom Uppgifter

sådana

som de här männen annars

givetvis

i sin högstående moral

bestämt

skulle ta avstånd från

Prinsessor är sockersöta och de

doftar som rosor och

de ler

med sina hallonröda munnar

De kysser

grodor

Och de sover på ärter

I hundra år eller så

För prinsessor träffar Prinsar

och därför ska de leva

lyckliga

I alla sina dagar

Surret i mig ökar, och
det är alla instängda smärtor, alla
oupplevda liv, all undangömd glädje, alla
oälskade kärlekar
Det är alla kontrakt, och alla
regler, det är allt
som begränsar, sådant
som kräver

Män

är underliga

De vill ha någonting mer

och då de får det

Är det

för mycket