paintaword

Eric Leraillez writes in My secret gardens / Annappes:

I was born in the North of France. It is the region which has an industrial past thanks to the extraction of the coal. Brick houses were narrow with a garden where the worker, after a hard day’s work could make a little culture instead of hanging out in bars. I drew many gardens as those there. I like this mess of old rubbish, sheds, vegetation. They are small quiet paradises, completely in shelters of the noises of the street.

A few kilometers south of Lille, one can see these brick houses built for coal miners at the beginning of 20th century:

Tanten gillar många slag av sällskapsspel,
de gör att hon tillhör gruppen, blir en del,
hon är nån att räkna med och det är viktigt
att ha ett sammanhang, så där på riktigt

Ytterligare hon vill utöka sin vänskapskrets,
införskaffa kunskap, vidga vyer utan hets
(givetvis hon önskar bli intressant och chic:
En kurs i franska blir alldeles très magnifique!)

Till Arbis varje tisdag hon sedan börjar vandra
för att umgås och studera tillsammans med andra
Och tanten har så roligt där på institutet,
träffar folk med udda bakgrund och förflutet

Det hela blir som ett gigantiskt vänskapsspel
(med tillhörande grammatik också, för all del)
På kursen sker en förfranskning, de diskuterar
mat och dryck och politik; stämningen eskalerar

Tanten gärna vill fortsätta deras resonemang,
föreslår besök på en närbelägen restaurang:
Där de dricker vin i stora mängder – analyserar,
smakar, doftar, kluckar; ansiktsgestikulerar

Tanten ler och njuter, solskenstankar tänker
om på vilken glädje kursen henne skänker
(att hon inte lär sig språket är väl sekundärt
då umgänget är härligt och väl besväret värt)

Ibland världens gång är riktigt vidrigt trist,
och tanten drabbas av en sinnesstämning: Visst
är det bara tråkigt, ingen rolig sak
att förvandlas till ett gammalt, ynkligt vrak

som övergivet fylls med iskallt vatten,
får solskenet att bli som svarta natten
Tantens tankar får en melankoli så dyster
att glädjen liksom tappar färg och lyster

överallt syns rost, förfall och annat,
förvanskad kroppshydda, rent förbannat
som tanten ser skavanker hemska, grava,
i stället för det vackra, fina, underbara

Men sedan något lätt och härligt händer;
tantens attityd tillbaka återvänder
och havet glittrar milt, så guldaktigt och gult
(precis nyss det syntes pissfärgat och fult)

Den gamla skorvens rost är vackert röd,
i tanten brinner minnen om en inre glöd,
hon är nu väldigt nöjd och mycket tacksam
(ett och annat kärleksminne kommer fram)

Och tanten sätter sig för att memorera,
vill de bästa sagorna i minnet specifiera:
hon vill minnas männen, de som var så heta
att hon nästan glömde det säkra och diskreta

Och bland båtfixarna i hamnen hon ser sig om,
upptäcker sin älskade och attraktiva Tom,
han står där som han brukar och dricker lite rom,
blinkar, vinkar, inbjuder till sängfösarsvängom

Ericin mahtava kuvitus tekstille ”Koirien yö”. Kts lisää kuvia http://www.e-mage.fi

Min e-bok finns på ensidatill.nu 

Min första e-bok har precis blivit publicerad! Se länken http://ensidatill.nu/forfattare-bocker/mia-bergenheim/#.VS567LrctjM.facebook

En kvinna försvinner. Men vem är hon? Och vad betyder hundarna, de andra? En nervkittlande berättelse där paradoxerna mellan det förutsägbara och det surrealistiska vävs in i varandra på ett kusligt sätt. Här finns ett gammalt hus i förfall, en röd halsduk, en död mor. Handlingen utspelar sig i en en förortsmiljö med is och skog som starka element. Den karga verkligheten är intensivt närvarande och genomsyras av ett underliggande daller av obehag. Vad händer? Vem är offret, vem har skulden? Trots sitt korta format är novellen en stark psykologisk thriller som inte släpper taget om läsaren.

det är nog då som skalet
blir trångt, flagar och skrynklas
betydelselöst

och kärnan växer
stor och tung; stark
forcerar

det uppbyggda,
det omsorgsfullt skapade, alla
plattformer

rasar i striden, i
kriget; i oron
infernot

och kärnan är hotfull,
men så bar och så naken, så
allena i saknad

och det är nog då, ja
det är nog då som
tårar ska flöda

i forsar så vilda och
asfalt ska sprängas av
maskrosens hopp

Kuva Eric Leraillez

Yö oli ollut helvetillinen. Olin nukahtanut telkkarin eteen ja heräsin liiskattuna vasten sohvan selkänojaa. Mäyräkoira sen sijaan näytti nukkuvan oikein mukavasti. Se röhnötti koko pituudellaan sohvan keskellä, olihan sillä runsaasti tilaa.

Minulla oli kuuma. Tarkemmin ajateltuna oli myös jano. Koira töni minua vaihvihkaa lähemmäksi karkeaa selkänojaa. Kaikesta huolimatta päätin nukkua vielä hetken.

Seuraavaksi heräsin kamalaan painajaiseen. Kadulta tuleva hirvittävä meteli oli sekoittunut uneen ja olin murisevien petojen keskellä syvänvihreässä viidakossa. Jalat toisiinsa sidottuina yritin hyppiä petoja pakoon ja kiiltävät silmät tuijottivat minua kaikkialta. Trooppinen ilmasto sai minut hikoilemaan ylenpalttisesti. Kaikkialla oli kukkia, valtavia, punaisia, keltaisia, turkooseja, violettejakin.

Koira jatkoi mukavan näköistä nukkumistaan. Oma sydämeni pomppi villisti ja yritin keskittyä pahan äänen analysoimiseen rauhoittaakseni sitä.

Hetken mietittyäni ymmärsin mistä oli kyse. Jotkut monsterikokoiset autot siirsivät pois pienempiä autoja. Tämä oli todellinen painajainen, koska meillä oli pieni auto, sellainen keltainen ja söpö. Ja juuri se auto oli ollut pysäköitynä ikkunan alle.

Sydämeni ei rauhoittunut, ei todellakaan.

Huomasin, että janon lisäksi minulla oli myös vessahätä.

Yritin siirtää koiraa, mutta se levittäytyi jotenkin raskaaksi ja valuvaksi. Onnistuin kuitenkin pujottautumaan koiran yli herättämättä sitä ja huomasin samalla miten kylmä huoneessa oli. Ikkuna oli jäänyt auki, siksi meteli oli tunkeutunut sisääni. Ikkunaa sulkiessani en malttanut olla katsomatta ulos, vaikka tiesin, ettei kannattasi. Näky oli todella paha. Pieni Keltsimme roikkui ison siirtoauton häntänä, hylättynä ja huostaanotettuna.

Paniikki kasvoi sisälläni, mutta minun oli kertakaikkisesti mentävä vessaan. Siellä tietysti huomasin, että naisellinen ihanuus oli jälleen alkanut. Rintoja pullotti ja mahaa särki, mutta olihan se normaalia, tottakai.

Pienelle koiralle oli tullut vilu. Se katseli silmät pyöreänä ympääriinsä. Lisäksi ymmärsin, että se nosti pitkät roikkukorvansa pystyyn. Tämä ei näkynyt, mutta pää näytti jotenkin isolta ja pyöreltä.

Kadulta ei kuulunut ääniä. Ketään tai mitään ei näkynyt.

Päätin jatkaa nukkumista. Koiran viereen en halunnut, mutta minua säälitti, näyttihän se niin palelevalta. Peitin sen kunnolla ja annoin hyvänyönsuukon korvan viereen. Johan rupesi isompi koira mustasukkaiseksi, paukutti hännällä vaativasti toisen sohvan päällä.

Päätin antaa laatuaikaa myös tälle kaverille. Kömpesin pieneen sohvaan ison koiran selän taakse, suutelin sitä varovasti korvan päähän. Koira kääntyi onnellisesti huokaisten selälleen, käpertyi ihanasti kainalooni. Hetken päästä koiran alla oleva käsivarteni puutui. En tietenkään raaskinut siirtää koiraa.

Heräsin palelevana ja puutuneena.

Oli juuri sopivasti aikaa, käperryin miehen selän taakse omaan sänkyyn. Hetken päästä hän heräsi herätyskelloon, suuteli minua lempeäsi korvan päälle ja kysyi:

”Nukuitko hyvin, rakkaani?”

Tanten är i åldersgruppen som
reklammakare verkar tycka om
Hon erbjuds cremer, smycken, vitaminer,
terapiutbildning, glasögon och mediciner

Det mesta avfärdar hon som strunt
(i synnerhet sådant som ska vara sunt)
men då någon lockar med resedrömmar
tantens fantasi bums tillströmmar:

För sitt inre ser hon mången härlig plats,
pyramider, öde öar och ett asiatiskt palats
tänker sig barfota vattenbrynspromenader
intill palmer och snäckskal i långa rader

Tanten vill i storstadsvimlet mingla
(i den ”lilla svarta” hon är en kalaspingla)
hon ser konstmuséer, operor, utställningar,
är redo för otaliga celebra tillställningar

Kring läckra strandcaféer hon vill strosa
och beundra öppna hav, alldeles turkosa
Och på parkbänken här hemma tanten suckar nöjd;
hon fick en härlig resa till sin egen sinnesfröjd

Vårsolen i tanten glada fnurror gör,
skapar ett fantastiskt och underbart humör;
Vips! Ur källaren tanten cykeln plockar fram
(en rosa trasa torkar bort allt övervintrat damm)

Med sommar i sitt hjärta hon trampar åstad,
får sedan fart på åket, passerar en dagisparad,
ser Uspenskij-katedralen ur vänstra ögonvrån
(och i detsamma märker att hon svettas i behån)

då rodnar tanten för saken är som så
att hon för en viss herreman känner åtrå
Och med en ilsken knyck på nacken
tanten vildsint trampar vidare mot backen

På torget tanten köper fisk och mera,
planerar en soppa att delas utav flera
(hon tänker på en mustig bouillabaisse
som av vin och vitlök och persilja ska få fräs)

Med mobilen tanten ringer runt en stund,
bjuder många, också en älskad hund
Och dagen är så härligt varm och fin
att de utomhus skålar i kallt och bubbligt vin

Tanten blir alldeles mjuk och ryggradsnöjd,
bjuder och tar för sig av allehanda fröjd;
För hur det går och hur det händer
det tycks att lyckan ofta återvänder

och hon tillåter sig den sköna romantiken
(med den tillhörande, förförande mimiken)
och mycket senare i månskensnatten
hon på bryggan dansar salsa över öppet vatten