Den lilla prinsessan
lade huvudet på kudden
Somnade
lycklig i vetskapen;
I morgon skulle bli
en lika bra dag
(repris)
Den lilla prinsessan
lade huvudet på kudden
Somnade
lycklig i vetskapen;
I morgon skulle bli
en lika bra dag
(repris)
Men
jag som har älskat och jag som har
lärt mig, jag frågar
ödmjukt såhär:
Vem minns urmänniskan, den
primitiva, vem minns
Henne, som ännu har lusten, den råa känslan, den
där himlens portar öppnar sig och den där hon
bara låter sig förföras ända
in i branden av det oförklarliga, det
som gör att hon älskar
i kärlekens namn
|
Mitt i allt det Celluliter, (repris) |

billigt rödtjut, café au lait, öppna
debatter med intellektuella
intentioner; konstnärliga
ambitioner
hippie-influerade kärleksförklaringar
(make love not war); som
vi älskade kärleken! Den
vi trodde på, uppfann, diskuterade,
återskapade filosofin, förstod
och lyssnade inåt i
daller av kommande, klädde
oss vackra i bomberjackor,
skiraste spets, målade kajal
runt ögonen, styltade på
höga klackar, var lagom
blasé
men fan så kom ju livet
ikapp oss och vi blev mammor
och medborgare, skaffade
våra symboliska
radhus med tvättmaskiner,
torktumlare och Volvon utanför
garaget- ja, en del blev ju pappor,
förstås
och det blev löjligfester, bjudningar
lagomintressanta karriärer, väl
avvägda sammankomster, skryt
i glasen
vi ökade i omfång och
våra barn skrek sig fördärvade men
själva skrek vi inte alls, vi
umgicks belevat och log
med breda tandblänk tills
vi storknade i tandcreme och
Tom i trean kastade sig
under tåget
men Marina i femman kunde
skylla sig själv, som
hon bjöd ut sig; vad
trodde hon och Peter
på andra sidan blev polis och
förrädare men Christa i
lyxvillan blev bankir och Torben
poet
och vad som fick Inger och Mats
att bryta sig ut (konvertera!) är
något som ingen av oss
egentligen vet

Prinsessor är sockersöta och de
doftar som rosor och
de ler
med sina hallonröda munnar
De kysser
grodor
Och de sover på ärter
I hundra år eller så
För prinsessor träffar prinsar
och därför ska de leva
lyckliga
I alla sina dagar

linneduk i vitt, röda
blommor, ljus i
silverkandelabrar, brasan
sprakar i orange; tavlan
dukningen genomtänkt
med glas för alla
drycker, porslin
servetter, allt
för stämningen
illusionen, bara för
musiken, mjuk, lagom
förförisk
strålar, välkommen, kyssar
kramar, jag bär örhängen,
kanske klänning, ler
ursäktar mig
ute i köket, ingen fara
bara
trevligt, gästerna du
skrattar
tar knivarna, jag fumlar,
bränner mig på såsen
satans hora du bjuder ut
dig
men jag ler och skålar,
tindrar, älskar fester, är
som moster Ester* men
annorlunda
och det slutar, det
roliga, min vän, det
slutar och du har dina
plikter;
åtaganden, och fan
att du är ful och fittig,
förtjänar
ingenting
men jag tänker på duken, den
vita, på ljusens lågor, nästan
osynligt lätta;
blundar till sist
*ramsa av Lennart Hellsing
Du
som förnedrade mig, som
spottade på mig, som
kuvade mig:
Vet du varför
jag gav dig rätten
att ta ifrån mig
mitt jag?
I
nynnande ängar med
smeksamma budskap
får mig att minnas
tider som varit och
instängda känslor
rusar i droppar
av sorg som förlorats, som
aldrig har sörjts
och vågen som bryts vid
yttersta klippan är
själar som stängts för
kärlek och frihet;
II
men längs havet från
fjärran kommer budet med
vinden; glädje och
kryddor, sötma och doft
och vassar så sjunger
med nyvakna röster om
kraften att älska, om
kärlekstörst
och vi vandrar längs stranden
över glödande stenar, vi
öppnar försiktigt,
förenas i famn
och vågspelsorkestrar med
kristallkalla toner får mig
att lustas i längtan; spira,
spraka i norrskensnatt

Bild Eric Leraillez, text Mia Bergenheim. Läs novellen på http://www.kapitel1.se/mia-bergenheim/i-hundarnas-timma
Novellen fick stor framgång i Sommarens Novell på Kapitel 1:
JURYNS OMDÖME:
”I hundarnas timma fångar med en stark och fantasifull intrig vårt intresse. Historien förs hela tiden framåt, men lyckas även hålla läsaren på halster genom användningen av tillbakablickar. Novellen varvar på ett effektfullt sätt gastkramande element med verklighetstrogna miljöbeskrivningar.
Med ett välavvägt språk och ett innehåll som hela tiden oroar och antyder, får den här novellen läsaren att undra, fundera och rysa. Här finns mycket som vilar strax under ytan och som bara glimtar till. Mycket snyggt gjort!”