paintaword

Jean-Francois Millet – Dandelions

Jag kunde inte låta rädslan ta över, inte låta den ta mig i besittning. Jag måste göra som jag brukade. Ställa in mig på annat. Sluta tänka, eller åtminstone sluta känna. Bara en sak i taget, bara det mest elementära. Gräset var grönt, till exempel. Eller daggvått. Något fanns där som skulle tämja det fasansfulla som fanns i de svarta ögonen, i stönet.

(ur Hundarnas timma)

Pärmbild Eric Leraillez. Utgivning i augusti på Vaktel Förlag.

Någonting

var för stort
för våra artiga
kindkyssar, för farligt
för våra invanda skämt, för brutalt
för att nonchaleras

Någonting
rubbade oss,
faktiskt

Paris, Olympiska Spelen 1900. Källa Pinterest

Det kommer så många ord
ur alla de där munnarna, de
som formas kring orden som
laktritssnören och ballonger

och jag ser på munnarna, hur
de öppnas och stängs och vrids och
sträcks och tänjs och
byter skepnad och färg

och orden blir alldeles ihåliga, de som
borde vara så viktiga, de som
hörs, som dånar, som hänger kvar i luften

och munnarna växer sig större, de
lösgör sig från sina ansikten,
sina huvuden, sina kroppar, de
svävar fritt

och jag,
jag bryr mig inte

Jag hann inte märka att ögonen hade svartnat. Med ett kraftigt språng flög han fram till oss och slet undan hunden.

”Din satans hora!” vrålade han med ett djävulskt tjut. Han var alldeles kritvit i ansiktet och läpparna var mörka.

Jag förstod genast att min synd var alltför för stor och kröp ihop och försökte gömma mig under skänken.

En annan skiva låg på skivtallriken. Musiken var manande, direkt eggande. Den verkade afrikansk och rytmen fortplantade sig igenom hans blod och flickan hade rest sig ur soffan och dansade, snurrade, trippade runt, runt.

(ur Hundarnas timma)

https://www.youtube.com/watch?v=mwvOFEz_g8A

Då trycket blev som jävligast låste hon in sig på toaletten och dunkade pannan mot den kalla väggen tills smärtan lindrade plågan.
Hon mindes skriket men det var som om det inte hade varit hon själv utan någonting hon måste göra.

*****

Sedan hade han kokat både gröt och kaffe. Frukosten intog han på den skrangliga verandan iförd endast badrock. Han njöt av känslan av ensamhet och vildmark som förstärktes av att han bar ved och pumpade vatten till bastun.

(ur Hundarnas timma)

Hélène Schjerfbeck – Flicka med blont hår

”Å, satan, hur han hatade den slynan och hennes makt över honom. Han önskade hennes död, han ville bli av med plågan.
Han måste komma bort före trycket innanför pannbenet blev för stort.”

(Ur I hundarnas timma)

Här en fantastiskt fin liten videodikt. Lätt som fjärilsvingar; så skir, så skör, så försiktigt fladdrande: Underbar!