Author Archives: mia bergenheim

Aningar av annalkande vår gör att tanten alldeles strålande mår Genom hela kroppen glädjen känns rusa, får tanten att som en yster unghäst busa Hon knäpper på sin magnetofon, vill höra smäktande musik, skön för själ och öra det blir … Fortsätt läsa →

En tanke tanten genom åren brytt sig om då hon var mycket ung i hennes huvud kom: Att leva utav fröjd och sånger utan bitterhetens kalk och ånger Hon ville älska, skratta, gråta, sina synder sig förlåta Och också årtionden … Fortsätt läsa →

Jag minns hur jag brukade låta mig skrämmas av det stora som tornades upp, som gjorde att världen blev isande kall Men vad är Mårran i jämförelse med någon som säger sig älska, säger sig förstå, säger att allt är för … Fortsätt läsa →

Naapurustoissa on hyvä tietää tietää miten tulisi elää ja toimia. On olemassa lukuisia kirjoittamattomia sääntöjä. Naapureita tervehditään mieluiten nyökkäämälla. Myös hiljaisellä äänellä sanottu ”hei” tai ”päivää” on hyväksyttävää käytöstä. Täysin hyväksyttävää on olla kokonaan tervehtimättä naapureita. Ainoastaan jos naapurit ovat … Fortsätt läsa →

Svanesång intill Skuggan En stillsam liten skräckhistoria © Mia Bergenheim 1.  Jag förstod att jag måste klara mig själv, från och med nu fanns ingen där för mig. Alla ord man sa hade ingen betydelse, snälla ord var oftast lögn … Fortsätt läsa →

Tanten hyr skrinnskor röda, granna, (de andra hyr alldeles likadana) ut på isen med en spark hon glider iväg (och sätter sig på ändan med besked) men snart så får hon tag i det eleganta flytet, det som gör tanter … Fortsätt läsa →

Efter julen ska det reashoppas, på det stora fyndet tanten hoppas hon vill köpa liv och lust och lycka (kanske naivt, kan man tycka) men tanten önskar ljus och rymd, nya vänner, nya fynd det hon måhända önskar finna är … Fortsätt läsa →