Author Archives: mia bergenheim

Idag har varit en dag då jag har tagit det lugnt. Absolut inte frivilligt, nej, den typen är jag inte. Det beror på flunsan, den envisa som inte gått med på att gömmas i medicintöcken. Den har krävt sin rätt, … Fortsätt läsa →

Samma måne Det är samma måne vi ser om natten samma sol om dagen och stjärnorna visar oss vägen när vi gråter.

  Att självklart höra till, klampa in, ropa hej, slänga sig på soffan eller om halsen på första bästa hemmahörande är ju som upptakten till en underbar film. Så vill jag ha det, på riktigt, alltså. Mötas av de där … Fortsätt läsa →

”Kärlek är vana och längtan och har ingenting med verkligheten att göra” sa min stora kärlek. Till det hade jag naturligtvis kunnat kontra att kärlek består av kemi, hormoner och behov men det hade fått kärleken att låta som en … Fortsätt läsa →

(ur Hundarnas timma) ”Jag kände igen stönet, det var något i det som fick mina celler att minnas. Mitt hjärta slog vilt och jag svettades samtidigt som jag frös krampaktigt. Det stank starkt av skrämselpiss. Borta var alla söta tankar … Fortsätt läsa →

Hundarnas timma, av Mia Bergenheim Det första som fångar mig är det poetiska och stilfulla språket i den här berättelsen. Mia Bergenheim lyckas få en otäck och skrämmande historia att gnuggas mjuk i kanterna. Bäddar in den i en stämningsfull … Fortsätt läsa →

havet ska klä av sig tvångsbojan, bölja, svalla, lustas, mana och   jag ska flyga över; fri landa i dimman, i känslan eller åtminstone   skönheten, den underbara, i doft av mull, av vår, av kärleksfrön

Hur kan man förhindra våld, krig, ondska? Vad handlar det om, egentligen? Är det samma mekanismer som styr?  I smått, i stort, individuellt, politiskt? Fan vet. Jag skriver dikter. Du som förnedrade mig, som spottade på mig, som kuvade mig: … Fortsätt läsa →

Morgonrodnads fukt mot huden, flortunt tyg av linne, ljusets genomskinlighet; som stinna vinbär, vita; bleker, leker, hägrar, lockar, bjuder; sedan strålarna, vid horisonten starka moln, blir röda, fylls, färdiga för löften vars kaskader målar uppåtsträckta stjälkar, de som längtar efter … Fortsätt läsa →