Nyligen köpte jag ett par halkskydd med broddar till sambon. Han muttrade en del, sannolikt för att säkerhetsattiraljer som cykelhjälmar och annat får honom att känna sig – tja, obekväm, eller till åren, eller någonting annat han inte vill identifiera sig med, men till och med han har fått ta skeden i vacker hand, åtminstone så pass att han har provat broddarna och konstaterat att de är bra att ha.

För de flesta andra har broddar varit Absolut Nödvändiga. I några veckor har södra Finland legat inbäddat under glashal och stenhård blankis som gjort gator och vägar så gott som oframkomliga.

Idag har vi några plusgrader. Solen, den underbara, vinterbleka, hoppingivande tittar fram, fåglarna sjunger, vatten forsar i diken och bäckar. Isen har mjuknat upp så pass att sport- och promenadvägarna är framkomliga, åtminstone med rejält broddade dojor.

“Tjohoo!” hojtar jag till hunden, som raskt försöker gömma sig under täcket. “Nu ska vi ut och promenera, genom snösörja och is och med god tur också lera.”

Fanny är av rasen brasilianskt terrier. Som sådan gillar hon värme, eller snarare hetta. Hon älskar att bada bastu, sover helst tätt intill under täcket, nystar njutningsfullt ihop i solen då det är för varmt för de flesta andra och föredrar platser framför brasor och bredvid värmeelement.

Vinterväder och väta ogillas skarpt.

Följdaktligen blänger Fanny på mig, suckar och knölar demonstrativt in svansen under kroppen.

Jag låter mig inte bekomma. Gnolande lyfter jag upp hunden ur sängvärmen, klär på henne en rosa jacka, klär en ljuslila dito på mig själv och trycker in fötterna i de röda dubbskorna.

Esboborna verkar ha gått man ur huset, man skidar, skrinnar, joggar. Vattnet stänker, slasket är underbart och vårlöftesrikt. Love is in the air, överallt rödkindade leenden, händer i varandras, små, blyga trevare mot den stundande sommarromantiken.

Art by nature leverar som så ofta. Fanny och jag beundrar en vacker stubbe, vi samarbetar, hon undersöker och jag fotar. En stund senare värms vi upp av solens svagt rödaktiga sken genom kala kvistar. Fanny passar på att skicka ett meddelande på hundspråk till möjliga kavaljerer medan jag försöker fånga stämningen på bild. ❤