Annorlunda

sketch-3097790_960_720

 

Det fanns en tid då annorlunda var modernt – men då skulle man förstås vara det på ett trendigt sätt.

Jag hoppade på, trender i sig var ju intressanta och precis då passade de utmärkt i mitt virriga sökande efter bekräftelse. I ärlighetens namn handlade nog sökandet mest om att bli älskad, få luta mig mot en trygg axel, försiktigt bli smekt över håret men DET skulle jag aldrig ha vågat kännas vid. Sådant var varken inne eller intressant, nej, verkligen inte, sådant var bara patetiskt, ensamt och ynkligt.

Det var en tid av Djupa Tankar, Konstnärlig Frihet och Samhällsmedvetenhet.

Tiden handlade också om mode. Jag suktade efter mockastövlar som kostade en smärre förmögenhet. I övrigt klädde jag mig begagnat och personligt. Stora skjortor, örhängen med träpärlor, fjädrar och snoddar. Bylsiga tröjor, trenchcoatar à la Columbo med tighta bälten om midjan. Gärna hemmafärgat i rostrött, lila och kakigrönt.

Klart Godkänt och Intressant, inbillade jag mig, åtminstone.

Innan hade jag varit annorlunda på ett annat sätt. Jag hade varit tjock. Sådant annorlundaskap gick bra att hacka på, rentav mobba. Att vara tjock var självförvållat. Jag hade bara haft mig själv att skylla, jag klagade inte. Det var bara rätt åt mig att vara ful, på något outgrundligt sätt hade jag förtjänat det.

Senare lovade jag mig själv. Jag skulle aldrig – ALDRIG! – kommentera någons övervikt. Jag skulle alltid se människan innanför fläsket.

 

 

I vårt samhälle av idag är det trendigt att vara tolerant och liberal, eller åtminstone klimatsmart och ekointresserad. Trots att det mesta är möjligt är en del självklart, har man runda hål för skosnörena i stället för modernt kantiga kan det få katastrofala följder. Vi har rätt att uttrycka oss, ingen ska, banne mig, komma och lägga munkavle på dem som vågar uttrycka sin åsikt. Det handlar förstås om att se till att åsikten är tillräckligt anpassad, lagom intressant och lämpligt fräsch.

Att låta alla blommor blomma är inte så lätt som det låter. Att vara ogräset i rabatten och bli påtrampad och översprungen redan innan starten är sällan någons första val.

 

 

Allt var knappast bättre förr.  Frågan är hur vi kan göra det bättre nu.

Om mia bergenheim

Välkommen till paintaword! Här målar jag världen med ord i en härlig blandning av känslosam livslust, bubbel, humor, psykologiska vibrationer, svåra teman och mycket däremellan.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s