och du talar
men alldeles ordlöst
om ruskan, om
pustan, om vidderna, om slätterna
(i mig dunkar färgernas
hetta som
dallertoner under
blåmålad azurhimmel,
nattsvart rödmåne och
viskande savanner
dansar fritt som
regnskogen, din hand mot min själ,
min rygg, min andning, i
blommornas tusenprakt, i havens
oändliga sång)
senare finns
rimfrostmönstren, de som
mjukvibrerar, leker,
gäckar, lockar, sprakar i
stjärnglans, i
norrskensspel
paintaword 