”var är din själ” säger du
(det värker som fan i
bröstet, i springan mellan
sparken och
slaget)
själen sägs väga aderton
gram, den
lever och pulserar tills
den skrumpnar, tvinar i
gråskalor och svartmörker,
blöder i
mörkrött, skadas av repor,
elefanthud är tung,
töms på sitt inre
”den har slutat existera”
säger jag och ler ur det där
röda; det gråsvarta
”du kan gå nu”