(Utdrag ur något som kanske blir en roman)

Kvinnan var absolut fascinerande. Spröd som en liljekonvalj med gester som en dirigent och en vokabulär som hade fått en författare att blekna. Hon tog nästan uppmärksamheten ifrån mannen på min vänstra sida. Nästan, men inte helt. Då han inflikade något såg jag hur charmerande han var. Fulsnygg, halvung, mörk som en indian. Det var självklart att han hade upplevt en del av livets hårda sidor. Jag vände min koncentration mot honom.

Han målade tavlor. Stora.

En liten gnista av något som kunde bli till en flammande eld letade sig kring mina känselkotor.

Det här kunde kreera mer än konst. Här kanske vi snackade pengar, riktiga pengar.