Det har hänt en del, här rusas fram i pippigalopp! Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa: I hundarnas timma goes paper! Viberg Förlag har tagit sig an romanen och boksläppet blir kring månadsskiftet mars-april. Efter metoo-kampanjen känns det fantastiskt fint att boken får en chans att nå en större läsargrupp 🙂

Sedan till det absolut ljufvliga: ❤

För knappa två månader sedan skrällde det! Jag fick ett samtal på messenger. Det var ett videosamtal, ett alldeles underbart sådant. Min son, men inte ensam. Mot hans bröstkorg ett knyte, ett pyre, en liten bebis, en flicka. Barnbarn nummer två. Ja, ni kan gissa. Famiblöta ögon svämmade över, glädjen bultade, dånade; i hjärtat det allra största, den omedelbara kärleken. Sedan oron – är allt som det ska? Lyckan i sonens kroppspråk, men någonting annat också. Det lilla knytet mot honom, lugnet, harmonin. I det ljufvliga en rispa, en skräckslagen aning: Mamman, var är hon?

En natt senare var allt totalunderbart: Rosaskimrande, innerligt känslosamt, sammetsmjukt. Bilder på barnbarn nummer ett då han fick träffa tvåan. Små, smekande händer över ett litet huvud, tröstande bort pyrets gråt. Mamman med nu, svag men leende. Tårar, tårar, inuti, utanpå, känslan så enorm, så verklig, så nära, så påtaglig trots det fysiska avståndet.

Sex futtiga veckor senare åkte jag och min dotter från var sitt land till ett tredje. Fami och faster, det ni! En härlig liten resa med barnadoft och hästar, nappar, blöjor, pottor, hoppträning och äventyr och tvärs om kors gemenskap och bubblande, sprakande familj.

I Helsingfors smäller det i knutarna. Den som vill tyda tecken kan se stråk av fimbulvinter med – 20 grader och isande vind. Jag klär på mig lager på lager och fryser ända in i benmärgen. Hundarna får stå ut med kappor. Vi går korta varv runt parken på knarrande snö. Havsisarna glittrar under gryningens röda eller nattens blåa himlar. Längs trottoarerna har plogarna lämnat små isberg och bakom bilarna liknar avgasen lurviga svansar.

Jag längtar till sommarvärme. Tittar på bilder, surfar på nätet. Doft av turkosblått hav, salt och sand, i kroppen minnet av starka simtag genom långa dyningar.

En annan och närmare längtan är ponnygalopper över vidderna. Vårt älskade mumindjur Winston har kommit tillbaka. En ponny alldeles utöver, mjukvarm med rosa mule och lockig svans. En typ jag blir glad över, så innerligt. Winston är uppstallad hos en härlig familj ute på landet. Han har det så bra, är pigg och ivrig. Vi träffas alltför sällan men med ljuset kommer tiden och sommarkvällarna är långa.

I morgon blir det varmare enligt prognosen. I solklart väder är det skoj att glida fram på skrinnskor eller promenera ut bland öarna. Snögalopper är extraordinärt underbara, med täcke på ponnyryggen och halsduk om tantansiktet hör sådant till vinterns absoluta höjpunkter.

Vinterfröjd till er alla: Tjolahej!

#livetärunderbart #familycka #ponny #coaching