Apan Andersson var med, naturligtvis,
han var så älskad, klok på alla vis,
lika fin som Nasse på sitt eget gråa sätt,
tittade så rart, log varmt och solskensnätt 😊
Tillsammans skuttade de ut i hagen;
två äventyrsmästare på äventyrsdagen
På håll betade hästarna, de fina,
en hette Pelle, den andra Lina,
de var ponnyer från Connemara,
den ena vit, den andra gul, båda underbara!
Pojken ropade ”Pelle, Lina, kom!”
och ponnyerna galopperade, såg sig inte om
Stannade vid Fred, vår kille,
och framför Andersson, den lille
böjde halsarna, bjöd till ritt:
”Vi tar det lugnt, först bara skritt”
Upp längs manarna klättrade de små,
vinkade så glatt, höjde varsin tumme eller tå
Över blomsteräng så grann de red,
i gräset följde Barney-hunden med
och då farten blev för hög
upp på ryggen Pelle-ponnyn bjöd,
de galopperade omkring och njöt,
utav skratt och glädje tjöt
Hunden var kaptenen, styrde längst fram,
bakom satt Andersson, vår hedersman
Pojken Fred han red på Lina,
alldeles själv han styrde ut bland bina,
de surrade så vackert granna,
Linas färg och pojkens skor var likadana
De andra följde efter och
de stannade, Pelle bredde ut sin rock
bland jordgubbar och andra bär,
”Nu tror jag att vi stannar här”
sa Fred och kände sig så hjärtelätt,
”här äter man sig jordgubbsmätt”
Bina surrade hejvilt, som nallar brummade,
sjöng om sommar, riktigt hummade,
bjöd på honung, dessutom:
Det var en saga men en riktigt som
Fred och Andersson får drömma om,
Nu kan de sova sött –
av äventyr man blir så trött …
Luvly
GillaGillad av 1 person
Tack Seb! 😊
GillaGilla