En liten flicka vuxit upp och
blivit riktigt stor
det är alldeles på riktigt sant hur
än ni alla glor

och flickan som var vän och snäll
är just så som hon är
obstinat och egensinnig,
ställer till besvär

Hon har moppat golv och
hon har bykat byk
kockat, strukit, fixat
och tagit emot stryk

nu av alltihop hon
fått så innerligen nog
att hon har släppt ut håret
och dragit ut på krog

och flickan som var avsedd
att bli en verklig dam
har blivit kärring eller tant
och hon är inte tam

Klänningen är kort och
glittrar utav strass
klackarna är höga och
tungan hennes vass

och tanten hon ger järnet,
dansar alldeles fritt
och leendet hon ger dig
är inte enbart blitt

Det var så här de rimmande verserna om ”tanten” började. Sedan dess har ramsorna blivit många och tantkanten har mjuknat, men fortfarande finns en viss skärpa eller undermening i hennes framflygande väsen …