Pablo Picasso – Seated woman
innanför det tunna tyget
eller ute på balkongen där
månen är enorm och allting
som en sydländsk stad, varm
klibbig, vi lyfter våra
glas, vi klirrar med besticken, våra
skratt svallar vilda, fria, vi
umgås till toner av jazz trots att
ingen musik spelas, min
klänning är rosa, i spets
cigarettmunstycket i svart, jag
röker medan jag förälskar mig
om igen; och igen, känner
din hetta genom rummet, vi
diskuterar politik och
annat, en svettpärla
rinner mellan brösten, jag
hör mig ha åsikter om
det mänskliga, förstår
hur ensamhet kan kännas
klänningen vill dansa, vill famnas;
vill träffa dig; som de andra
varandra, eller någon, hålla
en hand, luta sig mot; pianot;
sammetsnatten midnattsvart
paintaword 
Jag älskar den här dikten. Vilken stämning, så mycket färg. En text som gav mig en mental resa. Underbart!
GillaGillad av 1 person
Jättestort och hjärtevarmt tack!
/mia
GillaGillad av 1 person
Har skrivit ut den och satt upp på anslagstavlan i min skrivarhörna 🙂
GillaGillad av 1 person
Härligt – vad glad jag blir! 🙂
GillaGilla
Reblogga detta på paintaword.
GillaGilla