Eric Leraillez http://www.e-mage.fi

Kärringen var väluppfostrad, visste nog så bra
vad som är av ondo, vad man måste ha
Hon sysselsatte sig med sånt som till saken hör,
shoppade och spa’ade, precis som man bör;
var lagom kulturell med vernissage och manikyr,
franska ord som oh-la-la och annat som ger fyr

Hon förde sig, hon log, hon vickade på baken
och inuti var tomheten, väl gömd men ändå vaken
att tantens själ var blek och glåmig, ganska skygg
doldes av fasaden, som var välmålad och snygg,
hon kvittrade och flirtade, det hörde nog till saken
och fick erbjudanden hit och dit, alldeles på raken

Naturligtvis var sådant smickrande och rätt
(förslagen gavs förstås med stil och etikett)
för som alla vet så anses tanter trängta
efter män, ja prinsar, riktigt älsklingslängta –
kvinnfolk som blir bjudna på kärleksritt i stort
förväntas galoppera, allt ska gå som smort

En vacker dag fick kärringen tillräckligt,
det var rentutav förskräckligt!
Hon bröt ju varje regel, varje norm,
olydnaden, skandalen, var riktigt enorm:
Hämningslös och fräck drog hon iväg till Livet,
”Äntligen” sa tanten, och tog det stora klivet